^.^

Dag 1
- Mamma jag går ut. sa jag  
-  Okej men huru kan du ta med simbo ut och promenera med honom om du ändå ska gå?
- Jo det kan jag göra... 
så jag tog och ropade på simbo och satt koppel på han sen tog jag på mig mina skor sen gick jag. 
när jag var ute så ringde jag te sofi. 
-  Hej är du klar? sa jag
-  Hej jo det är jag, ska jag komma nu eller? sa sofi
- Jo kom nu..  Sa jag
Efter bara 2 minuter var sofi här eftersom hon bor i husen som är just här. 
- Hej vart ska vi gå då? Sa Sofi
- Jag vet inte tänkte om vi skulle vara här typ. 
- Okej.
Vi gick och pratade om allt möjlig. Jag och sofi har varit vänner ända sen när vi var små. 
Så vi kan lita på varandra till 100 %.  
när vi hade gått i en timme drygt så ringde mamma till min mobil.  
Jag svarade. 
- Hej mamma. 
- Gu.m.m.a..n
Jag hörde att det var något på tok med mamma. Jag hörde att hon var ledsen över något. hon klarade nästan inte ens av att säga något. Jag var svin orolig så jag sa snabbt
- Mamma vad är det som har hänt? 
Mamma grät då i luren när hon skulle försöka att säga vad som hade hänt.
Jag hörde inget som hon sa. 
Så jag sa åt henne istället att jag kommer hem på en gång och så lade jag på luren. 
Jag såg att Sofi såg fundersam , orolig ut över vad som hade hänt.
- Emma vad är det som har hänt?  sa sofi
- Jag vet inte, Men jag måste skynda mig hem iallafall mamma var ledsen och grät över något.. sa jag
- Okej du borde skynda dig hem. sa hon
- Jo men ska du följa med elller ska du gå hem? sa jag 
- Jag går hem. sa hon
- Okej men Smsa eller ring senare då. Hejs  älskar dig vännen..sa jag
Jag måste skynda mig hem nu,  jag sparng så mycket som jag orkade och simbo också.. 
När vi äntligen kom hem så gick jag in tog av mig skona tog lös kopplet av simbo och gick direkt in i vadarsrumet där jag hörde mamma gråta.. Jag förstod ännu inte varför mamma gråter. vad är det inte jag vet igentligen och vad har hänt eftersom mamma gråter...  Jag gick till mamma och frågade henne direkt
- Mamma vad är det som har hänt varför gråter du?
- Gumman det är pappa....
- vad är det med pappa??  sa jag
- Han.... han... är på sjukhuset..
-  Vah vad är det som har hänt med han?? 
- Han hade tuppat av i kontoret, Och dem kunde inte få kontakt med honom, han låg bara där på golvet och skakade... Så dem ringde abulansen och sen ringde dem till mig och sa att han låg på sjukhuset ja sen var det dem som berättade vad som hade hänt. och att jag skulle ringa dig och meddela det till dig.  och att vi skulle komma till sjukhuset så fort som vi kunde.. sa mamma 
Jag kände att tårarna var på väg att börja rinna jag försökte att kämpa i mot dem, Men det gick inte... 
Jag satt där brövid mamma och grät och grät. helst plötsligt kom det ur man att vi måste fara till sjukhuset till pappa...
Jag och mamma skyndade oss att ta på oss skorna och sen skyndade vi oss till bilen.
Mamma låste upp bilen vi satt oss och mamma började köra till sjukhuset där pappa låg..
det tar ungefär 5 minuter att fara till sjukhuset ifrån oss.
När vi var framme gick vi direkt och frågade vilket rum han låg i och så vissade dem oss det var rum 115 på våning 3. 
När vi kom in i rummet sprang jag fram till pappas säng där låg han det såg ut som om han sov..
När jag kollade på honom och såg honom ligga där i en sjukhus säng med massa rör och dropp och allt så klarade jag inte av att hålla tårarna som kom tillbacka igen.. 
Jag kunde bara inte tänka mig att min pappa skulle ligga på sjukhus och att man inte kan få kontakt med honom..
Det är så svårt att förstå. jag och mamma satt där ända till kvällen..
Sen när vi var tvungen att fara hem för att besök tiden var ute så grät jag mest. 
jag ville inte lämmna min pappa liggandes i en sjukhus säng.. 
Men jag var tvungen. 
När vi kom hem gick jag direkt upp på mitt rum, då jag kom på att jag skulle kolla på min mobil. Eftersom Sofi skulle skriva sms elller ringa.  När jag tog och kollade på mobilen så såg jag att Sofi hade ringt 1 gång och skickat ett sms där det ståd:

hej emma <3
Du vad var det som hade hänt?  du kan gjärna ringa upp mig eller svara tillbaka på smset...
Puss älskar dig emma och jag finns alltid här för dig <3

jag tröck på svara och så skrev jag tillbacka till henne ett långt sms. Jag skerv: 

Hej Sofi <3
det var pappa han hade tuppat av på kontoret och så kunde dem som hittade han på golvet i kontoret, inte få kontakt med honom. Han hade bara legat där på golvet och skaka..  Sen så ringde dem abulansen sen så hade de ringt mamma och berätta att pappa låg på sjukhuset och vad som hade hänt och att mamma skulle ta och meddela mig också vad som hade hänt och att vi skulle ta och komma till sjukhuset så snabbt som möljigt..  Så när mamma hade berättat vad som hade hänt så får vi till sjukhuset och pappa låg i rum 115 på våning 3..  När vi kom in i rummet så sprang jag till pappas säng där han låg. han hade massa rör och dropp och allt som skulle hjälpa honom. Jag och mamma satt där tills vi var tvungen att gå och när vi skulle gå så började jag gråta.. :'(
du gumman jag vet att du finns och det kommer jag alltid att veta.. 
Älskar dig med vännen <33

Efter bara 3 minuter så skrev hon tillbaka i det här smset stod det:

Oh gud..  vad jobbigt för dig gumman. 
om det skulle vara min pappa skulle jag gråtit blod till slut.  Men du är stark du kommer klara av det här..  Du ska se att det kommer ordna sig snart.  han kommer att komma hem och vara hur frisk som helst och så kommer ni kunna ha roligt tillsammans.  Han kommer klara sig, han kommer att kämpa för din och din mammas skull. Så han kommer att klara sig.  Men ni måste också kämpa att klara av att vänta på han att han ska komma hem...  bara att du kommer ihåg att kämpa <3

jag känner bara hur mina tårar rinner ner för kinden men jag försätter att smsa med sofi och än en gång tröck jag på att svara.  Och nu skrev jag:

Jo jag vet det men just nu känns det som om att det aldrig kommer bli bra igen jag vill bara att han ska vara hemma nu och inte på något sjukhus.. Jag vill bara att han ska vara hemma och att vi ska äta pankakaor tillsammans i mat bordet.  Som du vet så är pankakor pappas favorit mat så alla dem minnena kommer jag aldrig att glömma.  Och inte minnena som var på allt annat vi har gjort tillsammans...  utan pappa en dag kan jag inte ha roligt..  Utan att höra hans fotsteg komma upp för trappen och hans röst som frågar om jag vill äta pankakor med han och mamma i köket och utan att höra hans skratt när man berättar något roligt. Jag kommer inte klara det här så länge till..  det var idag jag fick reda på att han ligger på sjukhus men det spelar ingen roll för det känns som om det har varit i en evighet så..  :'(

Efter bara 2 minuter svarade sofi tillbacka Hon skerv:

Men du emma han kommer att komma hem och du kommer inte behöva glömma dem minnena för ni kommer kunna göra det om och om igen.  han kommer att klara sig ska du se...  om du saknar han så kan du alltid gå till sjukhuset och träffa honom och sen kanske om 1 vecka så kommer han att kunna komma hem och då kommer ni ha det roligt tillsammans igen...  Du måste kämpa. Jag förstår om du tycker det är jobbigt just nu men det går över om nån dag ska du se.. 

jag läste smset och jag svarade än en gång :

Men allt känns så nu..  men ska försöka att kämpa!
Sofi tack för att du finns och prata med.. 
Men huru imon ska jag till sjukhuset och hälsa på pappa jag tänkte om du ville följa med mig då? det skulle som varit en lättnad för mig för mamma kan inte fara imon. vill du följa med mig då?

Efter 1 minut skrev hon:

Jo det är klart jag kan göra <3 Bra kom ihåg att du måste kämpa hela tiden men ska sova älskar dig emma <3

Jag svarade än en gång igen:

Okej bra <3 Nå jo..  Okej hejdå och sov gott älskar dig också sofi<3

Jag gick ner till köket och gjorde fika till mig.  jag tog från kylen 2 rostfraller , smör, ost, kalkon, mjölk sen gick jag till skaferiskåpet och tog oby sen gick jag te skåpen och tog ett glas te mig och en sked så att jag kunde röra om obyen.  Sen gick jag till bordet och satt mig och fika. när jag hade fikat färdigt så tåg jag och plockade bort allt sen gick jag till toan och borstade tänderna, pissa, byta om till pijamas ,gick jag och lade mig i sängen, tände sänglampan och tog fram en bok som heter Vingklippt ängel av berny pålsson och började läsa den.  Efter 30 minuter så orkar jag inte läsa nå mer för jag har blivit så himmla trött så jag lägger undan boken och släcker sänglampan och sen blundar jag och somnar...   

Fortsättning kommer!