^.^

Jag vakande av att jag kände att det blev kallt. När jag kollade så hade jag inget täcke jag hade sprkat i väg det under natten.  men jag ides inte somna om så jag kollade på klockan istället vad den var klockan var 10 på morgonen så jag klev upp och gjorde det vanliga jag började med att resa mig upp sen gick jag till toan och borstade tänderna och tog en morgon dusch sen när jag hade duschat tog jag och gick till mitt rum och försökte hitta kläder. Och dagens kläder blev ett svart linne med nåt vitt märke , ett par svarta jeans, vita sockar och vita underkäder.  så jag klädde på mig sen gick jag ner till köket där jag såg att mamma satt.  Så jag gick och satt mig brevid henne och frågade henne. 
- Mamma vad var det dem ville från sjukhuset igår? 
- Du gumman det är så här.... du vet pappa han somnade igår när han hade kollat den där snabbisen på mig och när han sa att jag kommer älska oss vad som än händer..  Och igår så ringde dem för att säga...... Sä...g..a att anton hade... 

Mammas tårar börja rinna igen...  

- Mamma vaddå vad har hänt med pappa?? sa jag oroligt.. 
- Jo det är så här Anton hade dött igår... sa mamma med tårar i ögonen och tårar som rinner ner för kinden... 
- Nej nej det får inte vara sant min pappa..  han skulle ju komma hem och vi skulle äta pankakor tillsammans och vi skulle ha roliga minnen tillsammans också..  Jag klarar inte av att min min pappa är borta.  Han kan bara inte vara död. 

Jag satt på mig skorna och sprang ut till bussen för jag visste att det skulle gå en buss ditt om 1 minut..  Jag måste bara till sjukhuset nu...  När jag var framme kom bussen just så jag gick in i bussen satt mig på ett sätte..  när jag var framme på sjukhuset så sprang jag till hissen mina tårar bara rann och rann och jag kunde inte stoppa dem att rinna.  Jag tröck på våning 3 och när den var frame på vårning 3 sprang jag till rum 115. Jag öppnade dörren och sprang till sängen där pappa hade legat i 5 dagar. Jag kollade på sängen ingen pappa låg i sängen. Jag sprang ner till någon läkare och frågade ivrigt

 - var är min pappa?
- men lilla vännen vad heter din pappa? Vi vet inte vem som är din pappa utan att du säger hans namn. sa en läkare som hade ett glas vatten i handen..
-  Han heter Anton andersson och han är min min pappa...  Så jag ni säga var han är nu?? sa jag
- Lilla vännen har inte din mamma sagt att han har dött igår...  sa läkaren.
- Jo men jag kunde inte tro henne jag ville verkligen att han skulle leva och inte vara död..  Sa jag
- Men du nu vet du att han är död...

Jag kan inte tro att min min pappa är död.. Han som hjälpte mig att göra så att jag inte blev mobbad nå mer. och den pappan som fanns där när man behövde prata med någon..  Och den som alltid hjälpte till när man behövde hjälp. Jag saknar min pappa.  Jag förstår inte hur han kunde ge upp. Och hur ska jag kunna klara mig jag kommer inte orka det här..  Just nu kände det som om jag inte orkade prata med någon så jag sprang frånsjukhuset och gick hem. Jag ville inte ta bussen jag ville gå som ett minne när pappa, jag , mamma och simbo var ute och gick..  vi gick varenda dag ända till han får in på sjukhuset och det var för 5 dagar sen.  Jag tog upp mobilen ur fikan när jag började att gå..  Jag skrev ett sms till sofi som det stod så här i :

Hej Sofi gumman!
Det har hänt en jätte dålig sak med pappa...
min min pappa har dött...  Han har dött igår..  Jag klarar inte av det här..  Du om det hände något med mig eller om något bara går snet så ska du veta att jag älskar dig och kommer alltid vara där du är..  Jag kommer vaka över dig gumman... Älskar dig gumman <3 ! :* Hälsningar din Emma...

När jag tänkte efter vad jag hade skrivit till sofi kom jag på att jag skrev så som pappa sa åt mig och mamma. Den sista gången vi fick se honom kolla och sista gången vi fick höra hans röst..  jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig jag kommer inte kunna vara glad...   Men som sofi sa jag måste kämpa... 
Efter 1 minut när jag hade skrivit smset och sänt det så skrev sofi tillbaka...

Gu Emma jag förstår dig om det är tungt och jobbigt.  Men snälla emma du det ska inte hända något och du kommer att klara det. Du är stark gumman! och huru kom ihåg att du måste kämpa..

Jag tröck på svara knapen och skrev tillbaka till henne så hör:

Det är som du sa att allt kommer att ordna sig och att pappa kommer att komma hem. men vad gjorde han.. Jo han dog, han gjorde min och mammas dagar mycket svårare och hur kommer det vara i skolan nu då.. Jag kommer ju bara få vänner för att dem kommer att veta att pappa är död och sen kommer dem bara låsas tycka synd om mig.. Det är det jag inte orkar med. Alla Som är falska och alla som bara är vänner för att dem tycker synd om en..  jag vet att jag inte kommer att klara av det här..  just nu känns det som om jag bara vill ta och hoppa framför en lastbil eller något.. Jag vill bara bort bort långt bort..  Jag vill till' min pappa...  Jag vill träffa min pappa.. 

Efter 2 minuter skrev hon tillbaka:

Men du emma om du dör hur kommer din mamma bli då. tälnk på henne också.. om du försvinner så kommer hon verkligen inte orka..  Det är som om du skulle ha orkar leva utan både din pappa och din mamma..  Du måste orka emma!

Jag orkar inte med mitt liv jag är inte stak jag kommer aldrig vara det utan pappa.  Jag vill döö..  Jag går till tågstasionen som är nära här. Jag springer ner ditt tågen finns och sätter mig på relset och kommer alderes strax dö ock komma till pappa...
Jag trycker på svara knappen än en gång och skriver så här:

Sofi jag orkar inte det här nå mer jag sitter på tåg relset och är på väg att dö snart.  För det är det jag vill jag vill dö och få träffa min pappa igen..  Jag är inte stark utan min pappa och jag kommer aldrig bli det heller.  och jag vet att mamma kommer sakna mig men jag orkar inte leva..  Inte utan min pappa...  kan du säga åt mamma att det inte var hennes fel och att hon inte ska sakna mig för mycket och att hon kommer att klara sig hon är strk och det kommer hon alltid att vara och säg också att jag älskar henne!! och du. Du är den bästa vän jag har haft och jag kommer alltid att finns där vid din sida. och jag kommer aldrig glömma dig och du jag kommer alltid att älska dig!!

det är 4 minuter kvar till tåget kommer... 
Efter bara 2 minuter fick jag ett sms av sofi där det stod´:

Emma du får inte..  Gå upp där ifrån nu!! Du jag kommer inte klara mig utan dig. Du är den bästa vän jag ock har..  Snälla gå upp ifrån realset och du om du gör det kommer jag så fort jag kan..  Jag älskar verkligen dig och du det är bara du som finns när man behöver snacka om du försvinner så tar jag också självmord och huru tänk på din mamma och simbo också dem kommer inte klara av att både din pappa och du är borta ...  Snälla gå upp´!!....

´Jag visste inte vad jag skulle göra ett tag där men jag läste igenom smset flera gånger och tills slut kom jag på vad jag skulle göra. så jag kollade på klockan och det var 1 minut kavr tills tåget kommer.. jag satt där och funderade jag såg tågets lyssen börja komma närmare och närmare mig.. Jag tänkte en sista gång att det kanske var min sista tanke i hela mitt liv.  Det var då jag hoppade upp från relset och just när jag hade hoppat upp så kom tåget just där jag satt tidigare...  jag tog mitt val och mitt val är att jag ska kämpa på jorden och leva kvar och bo med min mamma och min hund simbo och att jag ska ha en bästa vän som är den bästa vän man kan ha.,..  Så jag skrev ett till sms till sofi:

hej gumman jag lever och kommer att göra det . Jag gick upp som du ville..  Men du behäöver inte komma och möta mig..  jag går hem själv och det..  Men men hejdå! Älskar dig<3 och jag kommer inte orkaa svara på sms nå mer innan jag kommer hem. 

Jag fick ett sms a´v sofi som det stod:

Gu vad bra att du lever emma..  Du jag kommer alltid att älska dig vännen.. Bara så du vet.  Och det är okej att du inte svarar. Du behöver inte svara det viktigaste var att jag fick veta att du välde att leva... 

Jag sprang hem dör det var inte så långt bort ifrån hemma nu.. 
När jag kom hem skyndade jag mig att ta av skona och sen gå på toan och borsta tänderna och sen så gick jag på mitt rum och böt om till pijamas och sen så gick jag ner till telefonen och ringde sofi. 
- Hej.. 
- Hej emma.. Du hur är det med dig nu ? sa sofi
- Jo det är okej men saknar ännu pappa lika mycket. mina tårar började rinna och jag fick svårare att prata så jag sa att  jag skulle gå och sova och det skulle jag också.. 
- Okej gör det. Sa Sofi...  
- Jo hejdå älskar dig vännen!
- älskar dig med gumman!

När jag hade lagt på luren så gick jag upp och släckte tak lampan och sen gick jag till sängen och lade mig och tog upp vingklippt ängel och tände säng lampan och sen började jag läsa boken.  Efter sirka 1 timme vart jag trött så jag satt undan boken och släckte säng lampan och började blunda sen somna jag....

Fortsättning kommer!!