Kämpa på Dag 2
Dag 2
Jag vaknar ifrån min sömn det känns som om jag har sovit bort hela dagen så jag kolla snabbt på klockan men klockan var bara 9 på morgonen. men jag stiger ändå upp och går till garberoben med mina kläder i och kolla vad jag ska ha på mig idag, Jag hittade ett rosa linne och ett svart linne sen ett par jeans och ett par rosa sockar och en svart bh och svarta trosor. Sen tar jag en handduk och går till toan där duschen är och tar och borstar tänderna först sen tar jag av mig och går in i duschen och duschar. jag älskar verkligen att duscha men det är bara en nackdel med att jag inte gillar att ducha för varje gång jag duschar börjar jag sjunga och alla säger att det låter bra som hör mig eftersom jag inte täncker på att sjunga lågt men själv när jag sjunger hatar jag min röst bför jag tycker det låter falskt och dåligt. ..
Sen när jag hade duschat färdigt så tog jag på mig kläderna jag hade hittat fram tidigare och sen så satt jag mina smutsiga kläder i tvätten. När jag hade gjort allt det gick jag och ringde Sofi:
- Hej Sofi jag tänkte om du var klar att för att fara till sjukhuset?
- Hej Emma jo det är jag vi möds på busshålplatsen nu då. Det skulle gå en buss om 5 minuter .
- Okej hejdå Ses.
När vi hade pratat färdigt skyndade jag mig att ta skorna på mig och springa till busshålplatsen. jag hann just komma innan bussen hade kommit. När jag kom till busshålplatsen ståd Sofi där och kollade runt. Jag tänkte skräma henne men just när jag på väg att skräma henne vände hon säg om och sa Hej.
- Hej sa jag
När vi var på bussen fanns det inte några platser eftersom bussen var full så vi gick och ställde oss vid dörren.. Sen ståd vi och snackade lite och skrattade lite men så fort jag började skratta böjade jag gråta för när jag började och tänka på vart jag igentligen är på väg och varför jag är på väg ditt.. Attt det var för att min pappa låg på det sjukhuset.
Hoppas man kan få kontakt med honom idag. så att man kan prata med honom.
När vi var famme på sjukhuset där han låg tog vi och åkte hiss upp till tredje våningen och sen gick vi in i rum 115 där pappa låg än en gång med alla rör och droppar och i en sjukhus säng inte i hans och mammas säng utan i en äklig sjukhus säng.. och än en gång såg det ut som om han sovde. Jag gick till en läkare som hade pappa som pasient och frågade läkaren:
- Kan man få kontakt med pappa ännu?
- Nej det kan man inte.. sa läkaren.
- Men när kan man få kontakt med honom jag saknar att höra hans röst Snälla säg att man kan få kontakt med honom idag...
- jag kan inte säga det för man vet aldrig när..
- Okej..
Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinden.. När jag kom in i pappas rum igen där sofi satt och väntade på mig, Så gick jag fram till ´pappas säng och satt mig på stolen brevid honom gråtandes, jag kunde inte hålla snacket längre så jag tog pappas hand i min och började snacka..
- hej pappa jag vet att jag inte kan få kontakt med dig men jag orkar inte bara vara tyst eller inte få det här sagt. Men pappa kommer du ihåg när du kom upp till mitt rum och frågade om jag ville äta pankakor med dig och mamma i köket och när jag gjorde det och när någon sa något roligt så började du skratta och då kunde inte jag hålla mig längre utan så jag började också skratta sen efter ett tag började mamma också skratta.. kommer du ihåg det?
Och kommer du ihåg när jag var liten när du och mamma skulle lära mig att simma och så till slut så kunde jag simma. Det var tack vare dig och mamma och kommer du ihåg när jag vart mobbad i skolan och du kom till skolan och hjälpte mig och att du sa till dem i min klass att dem skulle sluta och att det inte var okej med mobbning på skolor och att dem skulle tänka hur dem själv skulle ha tagit det och om de skulle tycka det var roligt att bli mobbad och att de kanske tycker det är roligt att mobba andra men att dem inte skulle det. Och efter den dagen vart jag aldrig mobbad igen nu har jag många kompis i klassen och på fritiden och min bästa vän sitter här och lyssnar och hon vill också att du ska vakna och att man ska kunna få kontakt med dig.. Det finns många minnen med dig pappa och jag vill verkligen att det ska bli flera minnen med dig pappa. Snälla pappa du är för ung för att dö. Du får inte dö om du dör orkar jag inte leva.. det är svin jobbigt redan nu att du inte är hemma och att jag inte får höra din röst och inte få höra din fotsteg när du kommer upp för trappen till mitt rum och inte få se dig skratta eller le och inte få höra ditt skratt och att du inte kommer hem från jobbet och berättar hur det har varit på jobbet och att du inte frågar mig hur det går i skolan och vad jag tycker om skolan. Eftersom du inte frågar hur det är i skolan och vad jag tycker om skolan så tänker jag säga det .. Så här är det jag gillar skolan vissa dagar Men den här dagen har jag inte gått till skolan och inte sofi heller för vi tog ledigt för att vi ville komma hit och hälsa på dig pappa, Förstår du jag ville komma till sjukhuset för att du min älskade pappa låg här med rör och får dropp från en pose och som har fått fullt med spruter. Och sofi följde med mig hitt för att hon inte ville att jag skulle behöva gå själv.. Men pappa kommer du ihåg att du var sprut rädd och nu har du fått fullt med sprutor, Och kommer du ihåg när du sa åt mig att jag skulle gå till tandläkaren fast om att jag var rädd att jag skulle övervinna över min räddsla och gå. Men jag vägrade ändå så jag for aldrig mer till tandläkaren fast om du sa att jag skulle övervinna min räddsla. och vet du vad pappa idag när jag och sofi går här ifrån så ska jag gå till tandläkaren och jag ska övervinna min räddsla för tandläkare för jag ska göra det du sa.. Förlåt pappa om jag inte lyssnade och litade på dig.. Jag skulle ha litat på dig och lyssnat på dig tidigare. Men du vet hur jag är det måste ju alltid vara något som händer eller har hänt för att jag ska lyssna och förstå att det verkligen är så som andra säger... pappa snälla lämna inte mig och mamma ännu.. Vi kommer inte klara av det´.. Snälla pappa jag ber dig vakna upp bli frisk och kom hem... VI saknar dig redan.. Du måste kämpa. kämpa lika mycket som jag och mamma gör. vi kämpar så mycket vi bara kan för att vi ska klara av att hålla ut och vänta på dig tills du kommer hem...
Efter jag hade sagt allt så kollade jag på klockan jag kunde inte se vad det stod att den var allt vagr bara suddigt tack vare mina tårar.. Jag försökte verkligen att inte gråta något när jag började prata till pappa men det gick inte att hålla inne på så jag började gråta direkt när jag skulle börja prata till han... Jag tåg bort pappa hand från min och försökte anstränga mig av att kolla vad klockan var men jag kunde inte se.. Så jag frågade Sofi
- Sofi vad är klockan kan du se?
- Den är 13.00 hurså?
sofi hade också gråtit när hon hade suttit och lyssnat på allt jag sa åt pappa men hon kunde ändå se klockan som tur var.
- Jag ska till tandläkan om 20 minuter och bussen ditt går om 5 minkuter..
Jag tog ett hastigt förväl till pappa jag kände hur tårarana bara rann och rann ner för kinden när jag var tvungen att lämna pappa en gång till själv på ett sjukhus átt han inte lågi hans och mammas säng utan en sjukhus säng...
- Hejdå pappa ´jag kommer imorgon om inte du får komma hem imorgon.. Men kom ihåg pappa kom ihåg att du MÅSTE KÄMPA!..
- Kommer du sofi? sa jag
- Jo jag kommer nu. Sa hon
Fortsätning kommer !
Komentera gjärna vad ni tycker!
Jag vaknar ifrån min sömn det känns som om jag har sovit bort hela dagen så jag kolla snabbt på klockan men klockan var bara 9 på morgonen. men jag stiger ändå upp och går till garberoben med mina kläder i och kolla vad jag ska ha på mig idag, Jag hittade ett rosa linne och ett svart linne sen ett par jeans och ett par rosa sockar och en svart bh och svarta trosor. Sen tar jag en handduk och går till toan där duschen är och tar och borstar tänderna först sen tar jag av mig och går in i duschen och duschar. jag älskar verkligen att duscha men det är bara en nackdel med att jag inte gillar att ducha för varje gång jag duschar börjar jag sjunga och alla säger att det låter bra som hör mig eftersom jag inte täncker på att sjunga lågt men själv när jag sjunger hatar jag min röst bför jag tycker det låter falskt och dåligt. ..
Sen när jag hade duschat färdigt så tog jag på mig kläderna jag hade hittat fram tidigare och sen så satt jag mina smutsiga kläder i tvätten. När jag hade gjort allt det gick jag och ringde Sofi:
- Hej Sofi jag tänkte om du var klar att för att fara till sjukhuset?
- Hej Emma jo det är jag vi möds på busshålplatsen nu då. Det skulle gå en buss om 5 minuter .
- Okej hejdå Ses.
När vi hade pratat färdigt skyndade jag mig att ta skorna på mig och springa till busshålplatsen. jag hann just komma innan bussen hade kommit. När jag kom till busshålplatsen ståd Sofi där och kollade runt. Jag tänkte skräma henne men just när jag på väg att skräma henne vände hon säg om och sa Hej.
- Hej sa jag
När vi var på bussen fanns det inte några platser eftersom bussen var full så vi gick och ställde oss vid dörren.. Sen ståd vi och snackade lite och skrattade lite men så fort jag började skratta böjade jag gråta för när jag började och tänka på vart jag igentligen är på väg och varför jag är på väg ditt.. Attt det var för att min pappa låg på det sjukhuset.
Hoppas man kan få kontakt med honom idag. så att man kan prata med honom.
När vi var famme på sjukhuset där han låg tog vi och åkte hiss upp till tredje våningen och sen gick vi in i rum 115 där pappa låg än en gång med alla rör och droppar och i en sjukhus säng inte i hans och mammas säng utan i en äklig sjukhus säng.. och än en gång såg det ut som om han sovde. Jag gick till en läkare som hade pappa som pasient och frågade läkaren:
- Kan man få kontakt med pappa ännu?
- Nej det kan man inte.. sa läkaren.
- Men när kan man få kontakt med honom jag saknar att höra hans röst Snälla säg att man kan få kontakt med honom idag...
- jag kan inte säga det för man vet aldrig när..
- Okej..
Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinden.. När jag kom in i pappas rum igen där sofi satt och väntade på mig, Så gick jag fram till ´pappas säng och satt mig på stolen brevid honom gråtandes, jag kunde inte hålla snacket längre så jag tog pappas hand i min och började snacka..
- hej pappa jag vet att jag inte kan få kontakt med dig men jag orkar inte bara vara tyst eller inte få det här sagt. Men pappa kommer du ihåg när du kom upp till mitt rum och frågade om jag ville äta pankakor med dig och mamma i köket och när jag gjorde det och när någon sa något roligt så började du skratta och då kunde inte jag hålla mig längre utan så jag började också skratta sen efter ett tag började mamma också skratta.. kommer du ihåg det?
Och kommer du ihåg när jag var liten när du och mamma skulle lära mig att simma och så till slut så kunde jag simma. Det var tack vare dig och mamma och kommer du ihåg när jag vart mobbad i skolan och du kom till skolan och hjälpte mig och att du sa till dem i min klass att dem skulle sluta och att det inte var okej med mobbning på skolor och att dem skulle tänka hur dem själv skulle ha tagit det och om de skulle tycka det var roligt att bli mobbad och att de kanske tycker det är roligt att mobba andra men att dem inte skulle det. Och efter den dagen vart jag aldrig mobbad igen nu har jag många kompis i klassen och på fritiden och min bästa vän sitter här och lyssnar och hon vill också att du ska vakna och att man ska kunna få kontakt med dig.. Det finns många minnen med dig pappa och jag vill verkligen att det ska bli flera minnen med dig pappa. Snälla pappa du är för ung för att dö. Du får inte dö om du dör orkar jag inte leva.. det är svin jobbigt redan nu att du inte är hemma och att jag inte får höra din röst och inte få höra din fotsteg när du kommer upp för trappen till mitt rum och inte få se dig skratta eller le och inte få höra ditt skratt och att du inte kommer hem från jobbet och berättar hur det har varit på jobbet och att du inte frågar mig hur det går i skolan och vad jag tycker om skolan. Eftersom du inte frågar hur det är i skolan och vad jag tycker om skolan så tänker jag säga det .. Så här är det jag gillar skolan vissa dagar Men den här dagen har jag inte gått till skolan och inte sofi heller för vi tog ledigt för att vi ville komma hit och hälsa på dig pappa, Förstår du jag ville komma till sjukhuset för att du min älskade pappa låg här med rör och får dropp från en pose och som har fått fullt med spruter. Och sofi följde med mig hitt för att hon inte ville att jag skulle behöva gå själv.. Men pappa kommer du ihåg att du var sprut rädd och nu har du fått fullt med sprutor, Och kommer du ihåg när du sa åt mig att jag skulle gå till tandläkaren fast om att jag var rädd att jag skulle övervinna över min räddsla och gå. Men jag vägrade ändå så jag for aldrig mer till tandläkaren fast om du sa att jag skulle övervinna min räddsla. och vet du vad pappa idag när jag och sofi går här ifrån så ska jag gå till tandläkaren och jag ska övervinna min räddsla för tandläkare för jag ska göra det du sa.. Förlåt pappa om jag inte lyssnade och litade på dig.. Jag skulle ha litat på dig och lyssnat på dig tidigare. Men du vet hur jag är det måste ju alltid vara något som händer eller har hänt för att jag ska lyssna och förstå att det verkligen är så som andra säger... pappa snälla lämna inte mig och mamma ännu.. Vi kommer inte klara av det´.. Snälla pappa jag ber dig vakna upp bli frisk och kom hem... VI saknar dig redan.. Du måste kämpa. kämpa lika mycket som jag och mamma gör. vi kämpar så mycket vi bara kan för att vi ska klara av att hålla ut och vänta på dig tills du kommer hem...
Efter jag hade sagt allt så kollade jag på klockan jag kunde inte se vad det stod att den var allt vagr bara suddigt tack vare mina tårar.. Jag försökte verkligen att inte gråta något när jag började prata till pappa men det gick inte att hålla inne på så jag började gråta direkt när jag skulle börja prata till han... Jag tåg bort pappa hand från min och försökte anstränga mig av att kolla vad klockan var men jag kunde inte se.. Så jag frågade Sofi
- Sofi vad är klockan kan du se?
- Den är 13.00 hurså?
sofi hade också gråtit när hon hade suttit och lyssnat på allt jag sa åt pappa men hon kunde ändå se klockan som tur var.
- Jag ska till tandläkan om 20 minuter och bussen ditt går om 5 minkuter..
Jag tog ett hastigt förväl till pappa jag kände hur tårarana bara rann och rann ner för kinden när jag var tvungen att lämna pappa en gång till själv på ett sjukhus átt han inte lågi hans och mammas säng utan en sjukhus säng...
- Hejdå pappa ´jag kommer imorgon om inte du får komma hem imorgon.. Men kom ihåg pappa kom ihåg att du MÅSTE KÄMPA!..
- Kommer du sofi? sa jag
- Jo jag kommer nu. Sa hon
Fortsätning kommer !
Komentera gjärna vad ni tycker!
Kommentarer
Trackback
