^.^

jag orkar inte hålla på så här mer. 
Se dig och sen bara tänka på dig varje dag utan att kunna säga något. 
Du är den som gjort så jag glömmer det andra men så får jag bara dig i skallen. 
men inte så konstigt då..  
jag ser ju dig varje dag på ett eller annat sätt. 
Jag kommer alltid ha en dröm och den drömmen kommer aldrig sluta vara i min skalle enda tills det blir så..  
Som det inte kommer..
Men men nu is jag inte skriva något sånt här mer just nu... 
Obs! Säg aldig att ni finns här om ni inte finns här när jag behöver er...  

Men men igår var det nära på att jag skulle ha dött...  
Jag och mamma och micke och ante hade varit i byn och hämtat elvärcket. 
Sen så när vi får hem fick micke tungt att andas så det vart bara svart i hans ögon när han satt och körde bilen.  
Men det såg ju inte vi för det såg ut som att han satt och körde som vanligt. 
men då var det kanske bara 30 cm från kanten på vägen.
Så såg mamma det så skrek hon åt micke . 
- Micke förfan.   
Då vart det att micke fick kontakt på vägen igen så han svängde direkt och så berättade han att han inte hade sett något att det hade blivit svart.  
Så om inte mamma skulle ha skrikit åt micke så skulle jag inte ha skrivit blogg här nå mer.  
För då skulle jag ha varit död...   
för att vi hade bensin i elvärket så det skulle ha exploderat..   
Men men sen ringde mamma linda och bryne att dem skulle komma så dem skulle köra bilen.  
Men men nu vet ni det ...