^.^

Nemen Tjena :´) 
Idag har jag iallafall tagit två hopp från okq8 bron med min kusin ;p Min brosade filmade när vi hoppade.  Blir säkert att sätta ut klippet ;p sen blev det hem och hade tråkigt ...  ;s Men men nu vet jag verkligen ingenting att skriva så ha det bra bara ;:)

Puuuuuss Älskar er!! <3

Därför den vart dagens bild var för att jag har beställt linser och sånna linser också :) :*
Puuuuss :* <3

Älskar er! <3

Jag vaknade av att jag kände att det blev kallt i min hand. jag fick panik jag kollade runt men jag såg ingenting. Jag vart rädd jag drog bort handen därifrån och sen klev jag hastigt upp ur sängen då när jag kände att allt bara snurrade i mitt huvud. Jag ville sätta mig men visste inte vars sängen var.. Jag såg bara att allt snurrade det blev svart.. Jag såg inget jag var borta.  Jag vaknade av att mamma satt vid mig och pratade men jag hörde ingenting av vad hon sa. jag hörde bara mumel. men efter ett tag gick det över. Men jag förståd inte vars jag var eller vad som hade hänt förren mamma sa det..

- Mamma vars är jag och vad gör jag här jag måste vara i skolan. 
- Emma du svimmade jag sprang upp till ditt rum så snabbt jag kunde för att jag hörde ett dunk i golvet. Sen såg jag dig och så hade du bara svimmat. Och du är hemma..
- Mamma jag måste till skolan. nu,,
- Gumman det är inte så lämpligt att du redan nu går till skolan. du måste någ vara hemma idag eftersom du har svimmat. Jag ringer din lärare och säger att du har svimmat så att du ska vara hemma.
- Neeej Mamma! det går inte jag måste till skolan..
- Nej Emma du stannar hemma.

Jag orkade inte bråka så jag klev upp och gick och kolla på klockan som tur var så var det 2 timmar kvar tills vi började.  Så jag han göra allt jag började idag med att gå till skåpet och hämtade ett par kläder. Jag tog det linnet som min pappa sa om att jag skulle köpa och ett par svarta jeans och svarta sockar och svarta underkläder. Jag skyndade mig att duscha sen borstade jag tänderna , sminkade jag mig i svart och vit , tog jag på mig kläderna och gick ner och satt på mig skona jag hann inte äta frukost för att när jag kolla på klockan var det bara 10 minuter kvar till vi började så jag skyndade mig till skolan..  När jag var framme i skolan kom Sofi fram till mig och började prata med miig medans vi gick måt skåpen.  

- Hej Emma. sa sofi
- hej.. har du nångång kännt att det har blivit kallt på din hand? När du har sovit och det är bara på en av dina händer? frågade jag Sofi. 
- Öm. nej det har jag inte varför frågar du något sånt? 
- Det var i morse jag vaknade av att jag kännde att det blev kallt på min hand jag fick panik jag kolla de runt men jag såg inget. Men jag drog bort handen därifrån
- öm okej jag vet inte vad jag ska säga om det..  Det kanske bara var det att den var kall för att den inte ha täcke på sig. 
- Ja men borde ju den andra också vara kall.  Sa jag snabbt till sofi. 

När vi var framme vid våra skåp tog vi ut våra pennor och sudd för vi hade bild första leksonen..  När vi var framme i Klassrummet kollade alla å mig med sorgsna ögon..  Jag kände mig mycket ut tittad.. Jag undrade vad det är med dem..  När bilden började kom en av mina störstaste fiende fram till mig.  Hon hade ännu den sorgsna blicken.

- Emma hur är det? Du jag vet att jag har varit elak mot dig länge.  Men jag tycker synd om dig,. Jag förstår om du är ledsen över det som har hänt. för 2 dagar sen..

Jag kände hur ilskan i mig kom.. jag kunde inte hålla mig längre.  Så jag sa bara det jag kände att säga. 

- Du lisa.  Kan du inte bara sluta.  okej jag vet att min pappa har dött för 2 dagar sen.  Men du ska veta en sak vi har aldrig varit vänner och vi kommer aldrig bli det heller.  Så du kan sluta med det du håller på med..  Du ska inte låsas tycka synd om mig bara för att min pappa har dött och att du vill bli vänner eller vad du än snuftar på..  Det ska du veta jag bryr mig inte ett dugg av vad du säga.. Så du, Du kan väl vara snäll och gå här ifrån och snacka inte med mig nå mer...   

Jag började känna lungnet när jag hade sagt allt som jag ville ha sagt till lisa och´när jag kollade runt i klassrumet var det ingen som hade någon sorgsen blick som var skönt ...   alla var som vanligt..
Tills min lärare sa att vi skulle rita en bild på någon som vi saknade och sedan skulle berätta om den personen och varför man saknar den personen och vad som hade hänt och så vidare..
Jag tänkte just då att det är lika att måla en bild på min pappa. En bild på honom när han åt pankakor...  
jag började att rita och när det var en halv timme kvar tills leksonen skulle sluta var vi tvungen att sluta måla och då skulle alla vara klara..  Jag blev klar exakt i tid.  Jag skulle redovisa min bild 2a och det är snart..  Jag kände att jag var nervös men jag visste iallafall vad jag skulle säga..  Nu är var det jag så jag går sagta fram och ställer mig där farmme och börjar prata.

- Jag väljde att rita min pappa när han åt pankakor.  och därför jag just valde att han skulle äta pankakor på bilden var för att det var hans favoritmat. Och därför jag saknar honom är för att han dog för 2 dagar sen. han låg på sjukhus i 5 dagar..  och det var allt..

När jag var klar med att säga det så började jag gå mot min stol och satt mig.. 

- Emma du var stark nyss. jag skulle aldrig orkat måla av min pappa och sen berätta om det.. sa Sofi
- Jo men jag kände att jag var på väg att börja gråta..

När skolan var slut gick jag hem och var hemma och hade tråkigt för jag årkade inte göra något idag kändes det som. så jag låg bara i sängen och kolla tv och satt vid min dator som jag hade fått av min mamma och pappa i föddelsedags present.. när klockan blev 23.00 på kvällen gick jag ner och fikade det blev maka med ost på¨och ett glas oby sen när jag hade fikat klart plockade jag bort och gick och borstade tänderna sen gick jag upp till mitt rum och lade mig i sängen och blundade och försökte somna efter cirka 5 min somnade jag... 

jag vaknade av att mamma kom upp och frågade om jag ville gå till skolan idag eller om jag ville vara hemma.  Jag tänkte att det var lika att man tar och går till skolan redan idag. så jag sa åt mamma att jag skulle gå till skolan idag.  så jag klev upp ur sängen och började bäda sen kollade jag på klockan och klockan var 6 på morgonen. så jag sprang ner och kollade på schemat när vi började på måndagar som det var idag. jag såg att vi började klockan 8.30 idag så jag syndade mig att fika och borstade tänderna och sen ta en morgon dusch sen så när jag var klar med att duscha så gick jag upp till mitt rum och tog kläder på mig dagens kläder vart två linnen ett svart & ett vitt linne och ett par svarta jeans och ett par svarta sockar och vita underkläder sen gick jag ner och satt mig och kollade på tv..  Sen när klockan var 8.15 började jag gå till skolan och när jag kom till skolan så mötes jag och Sofi. Så hon gjede mig en base kram och sa att det inte var mitt fel över det som hade hänt och att det var bra att jag gick upp.. Men helst ville jag inte prata om det.  Men jag orkade inte säga det till henne. Men så kom vi in i skolan och då gick vi till våra skåp och hämtade våra saker sen gick vi på leksonen.  Det var inte så jobbigt idag i skolan.. Men det är väl för att dem inte vet vad som har hänt. Som tur var.  
När skolan var slut så gick jag och sofi hem till henne och satt där och tog det lungt. Sen när jag var tvungen att fara hem för att klockan var 23.00 så gick jag hem och sen när jag kom hem så tog jag av mig mina skor och gick upp på mitt rum och byte om till pijamas sen gick jag och fika kvällens fika fick bli en smörkos med ost och smör och kalkon sen ett glas te sen när jag klar att fika tog jag och plockade bort  och sen gick jag till toan och borstade tänderna och efter det så gick jag till mitt rum och släckte tak lampan och gick och la mig i sängen och tände säng lampan och tog fram vingklipp ängel och började läsa den. Efter 30 minuter så slutade jag för att jag var trött så jag tog bort boken och släckte säng lampan och somnade.. 

fortsättning Kommer!  

Jag vaknade ur min underbara sömn. Efter som jag kunde sova helt i natt och jag hade inte några magdrömmar om att pappa skulle dö och aldrig mer komma hem.  det kändes så riktigt då men inatt så sov jag och jag drömde om att han fick komma hem idag och att vi åt pankakor tillsammans.  När jag hade tänkt klart tog jag och kollade på klockan. klockan var 11.00 på morgonen det var konstigt att jag inte kände mig jäktad..  så jag tog det lungt med att gå till toan och borstade tänderna och sen ta en morgon dusch och sen när jag var klar med mogon duschen gick jag till mitt rum och tog fram kläder till idag. Kläderna som jag hittade var ett par ljusa jeans , ett linne som var svart med en stor rosa blomma på och rosa underkläder och svarta sockar.  När jag hade hittat kläderna tog jag på mig dem och sen gick jag ner och satt på mig skorna och sa

- Mamma jag går och hälsar på pappa..

Mamma svarade inte så jag gick och kollade var hon var och varför hon inte svarade.  jag började gå till vardasrumet där var hon inte sen sov rummet hennes och pappas men där var hon inte heller sen köket där var hon inte heller.  Så hon är inte hemma så jag gick men jag skrev en lapp och satt den på bordet. På lappen stod det så här:

Kära mamma jag har gått till pappa och hälsa på honom på sjukhuset..  jag har nykel och mobilen med mig så om du vill något kan du ringa/smsa mig!  Älskar dig mamma <3

när jag hade satt lappen på bordet så gick jag ut och till bussen sen for jag till sjukhuset.  När jag kom fram till pappas rum på sjukhuset så öppnade jag dörren och såg mamma sitta vid honoms ssäng och grät...  Jag undrade verkligen varför hon gråter man kan ju få kontakt med honom... Jag var tvungen att fråga henne.
i
- Mamma varför gråter du?
- det känns så jobbigt för mig att sitta här vid din pappa och bara se honom liggandes i en sjukhus säng och inte i våran säng. och att jag inte kan få kontakt med honom just nu...  Varje natt när jag ska sova så känns våran säng så tom utan honom.  sa mamma
- Men mamma säg det till honom berätta saker så ska du få se att det kommer att ordna sig du kommer att få kontakt med honom då..  Det var det jag gjorde..  Snälla mamma försök..
- Okej men kan du sitta här ? Sa mamma
- Det är klart jag kan mamma...
- Okej då kör vi igång.. sa mamma

mamma tog pappas hand och log mot honom.  hennes tårar rann ännu och hon började prata till pappa som jag hade gjort när jag fick kontakt med honom..
-  Anton kommer du ihåg våran första dejt? du och jag var på det där mat stället som hete Manni Anni..  och vi tog och åt och pratade och kommer du ihåg att du sa att jag hade vackra ögon? Det kommer jag ihåg iallafall och vet du vad jag sa då. Jo jag sa att det var du som hade fina ögon och när jag sa det så menade jag verkligen det. och det tycker jag ännu och jag skulle jätt gjärna vilja se dem ögonen igen.  bara att du skulle ha kollat i en sekund bara så jag kan få se din fina ögon snälla Anton... 

När mamma hade sagt det så kollade pappa upp och sa med svag röst
- Emiliea och Emma jag kommer att älska er vad som än händer.. Och jag kommer vara med er föralltid var som helst där ni är där är jag... 

Efter han hade sagt det somnade han igen..  Så vi lät honom sova så vi for hem till oss och var där och sen på kvällen när klockan var 1 nån gång på kvällen så ringde det i telefonen. jag svarade.

- Hej har du emilea hemma? sa dem som var i luren..
- Hej jo. Men vem är det?
- Jo det är Antons läkare och jag måste prata med din mamma. 
- Okej vänta.
- Mamma du har telefon!!
mamma kom och tog telefonen och började prata jag förstod ännu inte vad som hade hänt när jag såg att mamma hade lagt på och ramlade på knä inne i vardsrummet vid telefonen...  Jag var orolig så jag frågade mamma vad som hade hänt...
Men hon kunde inte prata just nu så jag ska vänta till imorgpn att fråge henne. så jag hjälpte henne till sängen istället och sen gick jag och fikade och dagens fika var 1 maka med ost och kalkon..  när jag hade fikat klart plockade jag bort som vanligt och sen tog jag och gick till toan och borstade tänder och sen gick jag till mitt rum och böt om till pijamas sen gick jag och lade mig i sägen och idag orkar jag inte läsa för jag är så himmlar trött just nu.. Såå jag ligger bara i sängen och blundar och sen somna jag.... 

Fortsättning Kommer!!

Jag vaknar ännu en dag från min sömn. Från min underbara somn.. 
jag kollar på klockan och ser att klockan var 10 på morgonen.  Jag fick panik och började med att kliva upp ur sängen och skyndade mig till toaletten för att borsta tänderna och ta en morgon dusch, När jag var klar med att duscha och hade borstat tänderna så gick jag till mitt rum och började leta fram klädder till idag så jag hittade ett par jeanslegins och ett långt linne som var svart med en rödros på ryggen och ett par svarta underkläder och svarta sockar.. när jag hade tagit på mig kläderna gick jag ner och sa åt mamma att jag skulle fara till pappa och hälsa på han nu.

- Mamma jag far till pappa på sjukhuset nu.. 
- Okej hälsa till honom från mig.. sa hon 
- okej det ska jag göra..

Det kändes konstigt att fara till sjukhuset alderes själv inte med sofi eller mamma utan bara mig själv.  när jag kom fram till busshålplatsen fick jag stå och vänta i 5 minuter innan bussen kom. När bussen var här tog jag och klev in i bussen och gick och satt mig där back.  jag satt hela vägen till sjukhuset och tänkte på om dem hade fått kontakt med pappa ännu..  
när jag kom fram till sjukhuset tog jag ett djupt andetag innan jag gick in och gick till hissen och började fara upp till tredje våningen som pappa låg på,, ´när jag gick mot pappas rum kom tårarna som jag inte ville..  Men jag kunde inte hålla inne dem. när jag kom in på hans rum var allt som tidigare man kunde inte få kontakt med honom och han låg ännu i sjukhus sängen med rör och dropp och in stuken spruta i arem som droppen kommer in i kroppen..  Jag började prata till honom igen.. 

- Pappa Snälla du kan du inte vakna bara kolla någon gång med dina ögon. ´det har gått för lång tid att inte få prata och se sin pappas ögon öppna och såna där ögon som kollar på en.. du pappa det ända jag ber dig är att du ska öppna din ögon och kolla på mig..  Jag vet att du inte hör vad jag säger.. Men vad tänker du igentligen när du är borta och man kan inte få kontakt med dig.  Det känns som om du död när du inte. Men jag vet att du inte är död och du får inte dö heller. för om du skulle dö skulle inte jag och mamma klara oss nå mer vi skulle sakna dig så mycket...  och föresten så har till och med simbo också börjat sakna dig..  Han går alltid ditt han vet att du har varit när du har varit hemma..  man ser på honom att han saknar dig. Snällla pappa Det är du som finns i våra ögon och det är dig vi vill ha hem..  Så snälla du lämna oss inte det är för tidigt... Pappa kommer du ihåg att du tyckte jag var fin i svart?
pappa kolla på mig så ser du att jag har svart på mig.. Det var du som gjorde så jag började gilla svart. och kommer du ihåg när du och jag och mamma var på marknaden så sa du åt mig om det där svarta röda linnet att det skulle vara fint på mig och att jag skulle köpa det. Kommer du ihåg det pappa? om man bara skulle ha kunnat få kontakt med dig och att du skulle ha kollat så skulle du ha sett att jag har det linnet på mig... Och kommer du ihåg när vi var på semester och vi badade och mamma ville inte bada men då tog du och kastade i henne i vattnet för att jävlas med henne. och då började hon och jag och du och skratta..  Kommer du ihåg det? 

När jag sa det så såg jag att pappas hand rörde på sig försiktigt och att hans ögon började öppna sig..  Jag blev över lyklig när jag såg att han kollade.  så jag kramade honom. 
- Pappa du vaknade..  Sa jag
Pappa med sin svaga röst sa - Ja det gjorde jag. och vet du vad jag vaknade tack vare dig..
- Men pappa har du hört allt jag har sagt ?
Pappa orkade inte prata mer han var för slut för det men jag såg att han log och nikade försiktigt på skallen.. Men justefter han hade gjort det så somnade han..  han orkade inte vara vaken så länge.  Men jag var ändå glad jag har fått se hans ögon kollande på mig och hans leende plus att nu vet jag att han får komma hem snart..  Närag var tvungen att fara hem så sa jag hejdå till pappa och så kramade jag honom försiktigt..  Sen gick jag med både Glädje tårar och vanliga dåliga tårar..  Jag kunde ändå inte vara så glad eftersom pappa ännu ligger på sjukhuset med alla rör och dropp och en spruta i armen. Men jag var ändå glad över att han kollade och att han kanske får komma hem imon eller om nån dag..
När jag kom hem så kunde jag inte hålla tyst om vad som hade hänt på sjukhuset så jag skyndade mig att ta av mig skorna och sprang till mamma och berättade att pappa vaknade och att han somnade igen.

- Mamma mamma pappa vaknade när jag pratade med honom och han nikade när jag frågade om han hade hört allt jag hade sagt. Mamma jag är överlyklig.. 
- Åh gumman vilken bra nyhet.  sa hon
- Men mamma tror du han får komma hem imon eller om nån dag?
- Gumman jag tror det men jag vet inte ännu... sa hon
- Okej men hoppas han får komma hem snart. Men nu ska jag gå och sova. God natt mamma jag älskar dig!.

Jag gick till toan och borstade tänderna och sen gick jag och böt om till pijamas och sen gick jag och lade mig i sängen och tog fram boken vingklipp ängel och tände säng lampan och börja läsa.  När jag hade läst i 40 minuter så orkade jag inte läsa mer för jag vart för trött så jag satt undan boken och släkte säng lampan och började tänka på att pappa kanske kommer hem imon eller nån dag så snart och att han faktiskt kollade i dag och att man kunde få kontakt med honom.. 
När jag tänkte så blunda jag tills slut så somnade jag och sov gott..

Fortsätting kommer!

Jag och sofi kom nyss ut från hissen efter att vi hade varit på våning 3 hos min pappa och hälsat på hos han och jag berättade saker åt honom men fick inga svar.  och nu är jag på väg till tandläkaren som jag verkligen avsydde. men jag gör det för pappas skull som när han har tagit sprutor fast om han inte vet om att han har fått sprutor.  Men det spelar ingen roll. Jag tänker gå till tandläkaren för pappas skull.  Jag ska kämpa lika mycket som han får göra för att få komma hem till mig och mamma.  Om han nu ens kämpar...
jag kollade på klockan och jag såg att det bara var en 1 minut kvar tills bussen till tandläkaren går. Så jag och sofi skyndar oss till bussen och vi han precis. just när vi kom in i bussen och satt oss så for bussen.  det tar ungefär 5 minuter att fara till tandläkaren här ifrån..  När vi var kom fram och bussen stannade och vi klev av och jag börja tänka på vad jag skulle göra nu fick jag en klump i halsen , Vad syslar jag med igentligen? Jag vill ju inte ens vara här jag vill inte...  Jag vände mig snabbt och skulle börja gå där ifrån men då kände jag att något högtag i min arm jag vände mig om och såg att det var sofi som hållde i min arm.. jag hörde henne säga
- Emma vad syslar du med? Kommer du inte ihåg att du lovade din pappa på sjukhuset att du skulle gå till tandläkaren och tänk på att han har fått ta flera sprutor fast om han är rädd för sprutor...  Snälla tänk på det..  och snälla Emma gå till tandläkaren nu..  Kom ihåg vad du sa åt din pappa.. 

Jag kände hur jag skakade men så lyssnade jag på henne och börja tänka då fick jag modet i mig..  När jag tänkte att jag verkligen hade lovat pappa att gå till tandläkaren..  Så jag vände mig tillbaka till huset där tandläkarna fanns det var så länge sen jag har varit här så jag kommer inte ens ihåg vad det heter..  När vi kom fram till dörren kännde jag verkligen hur mycket jag skakade. Jag var nervös men jag öppnade ändå dörren jag tänkte på pappa.  Nu ska jag verkligen klara av det här tänkte jag just nu när jag gick in och började gå mot väntrummet.  Det var rosa väggar och svarta dörrar. ´Det var jätte fint där.  Nu måste jag verkligen bara klara av att gå och säga att jag har kommit och sen skulle en läskig tandläkare komma och hämta mig sen skulle dem skratta sitt onskefulla skratt och sen skulle dem tra ut alla mina tänder det var precis vad jag tänkte när jag gick och sa att jag hade kommit utan att jag själv ville det. 

- Hej jag heter Emma andersson och jag har tandläkar tid kl.13.20 här. 
- Okej du kan gå och sätta dig på dem där stolarna så kommer din tandläkare och hämtar dig..
- Okej...

Jag kände genast att mina dumma tankar gick över och att det inte var så faligt.. När min tandläkare kom så kom dem tankarna tillbaka men när jag gick med henne så gick det över ganska snabbt igen... 
jag fick komma in på ett rum där väggarna var röda och dörrarna vita... 
sen fick jag sätta mig i en stol som var vit och den hade en kudde ungefär och jag tyckte om den stolen sen när tandläkaren skulle börja fixa mina hål så höjde hon stolen sen så gjorde hon så att jag låg ner ungefär och sen började hon med att ta en salva och sen spruta och sen började hon laga min tand.  Det gjorde inge ont alls..  När jag var klar så gick jag och sofi till bussen som skulle gå om 2 minuter, medans vi gick så tänkte jag att jag inte förståd varför jag hade varit så rädd för tandläkare tidigare.. när vi var framme vid bussen så gick vi in i bussen som kom just när vi var framme sen gick vi och satt oss på två sätten där back i bussen..   När vi kom hem så gick sofi hem till säg och jag hem till mig..
När jag var hemma tod jag av mig skona och gick in i köket direkt och gjorde fika till mig idag fikade jag 1 maka med ost och smör på och till det tog jag ett glas oby.  när jag hade fikat färdigt tog jag och plockade bort från bordet, sen gick jag på toan och borstade tänderna sen gick jag till mitt rum och tog fram min pijams och böt till den sen gick jag till sängen och lade mig tog boken vingklippt ängel och tände sänglampan och började läsa. efter 30 minuter så orkade jag inte läsa mer så jag satt undan boken och släkte säng lampan och börja blunda så jag skulle somna och efter ungefär 1 minut så somnade jag... 

Fortsättning kommer! :*)

Dag 1
- Mamma jag går ut. sa jag  
-  Okej men huru kan du ta med simbo ut och promenera med honom om du ändå ska gå?
- Jo det kan jag göra... 
så jag tog och ropade på simbo och satt koppel på han sen tog jag på mig mina skor sen gick jag. 
när jag var ute så ringde jag te sofi. 
-  Hej är du klar? sa jag
-  Hej jo det är jag, ska jag komma nu eller? sa sofi
- Jo kom nu..  Sa jag
Efter bara 2 minuter var sofi här eftersom hon bor i husen som är just här. 
- Hej vart ska vi gå då? Sa Sofi
- Jag vet inte tänkte om vi skulle vara här typ. 
- Okej.
Vi gick och pratade om allt möjlig. Jag och sofi har varit vänner ända sen när vi var små. 
Så vi kan lita på varandra till 100 %.  
när vi hade gått i en timme drygt så ringde mamma till min mobil.  
Jag svarade. 
- Hej mamma. 
- Gu.m.m.a..n
Jag hörde att det var något på tok med mamma. Jag hörde att hon var ledsen över något. hon klarade nästan inte ens av att säga något. Jag var svin orolig så jag sa snabbt
- Mamma vad är det som har hänt? 
Mamma grät då i luren när hon skulle försöka att säga vad som hade hänt.
Jag hörde inget som hon sa. 
Så jag sa åt henne istället att jag kommer hem på en gång och så lade jag på luren. 
Jag såg att Sofi såg fundersam , orolig ut över vad som hade hänt.
- Emma vad är det som har hänt?  sa sofi
- Jag vet inte, Men jag måste skynda mig hem iallafall mamma var ledsen och grät över något.. sa jag
- Okej du borde skynda dig hem. sa hon
- Jo men ska du följa med elller ska du gå hem? sa jag 
- Jag går hem. sa hon
- Okej men Smsa eller ring senare då. Hejs  älskar dig vännen..sa jag
Jag måste skynda mig hem nu,  jag sparng så mycket som jag orkade och simbo också.. 
När vi äntligen kom hem så gick jag in tog av mig skona tog lös kopplet av simbo och gick direkt in i vadarsrumet där jag hörde mamma gråta.. Jag förstod ännu inte varför mamma gråter. vad är det inte jag vet igentligen och vad har hänt eftersom mamma gråter...  Jag gick till mamma och frågade henne direkt
- Mamma vad är det som har hänt varför gråter du?
- Gumman det är pappa....
- vad är det med pappa??  sa jag
- Han.... han... är på sjukhuset..
-  Vah vad är det som har hänt med han?? 
- Han hade tuppat av i kontoret, Och dem kunde inte få kontakt med honom, han låg bara där på golvet och skakade... Så dem ringde abulansen och sen ringde dem till mig och sa att han låg på sjukhuset ja sen var det dem som berättade vad som hade hänt. och att jag skulle ringa dig och meddela det till dig.  och att vi skulle komma till sjukhuset så fort som vi kunde.. sa mamma 
Jag kände att tårarna var på väg att börja rinna jag försökte att kämpa i mot dem, Men det gick inte... 
Jag satt där brövid mamma och grät och grät. helst plötsligt kom det ur man att vi måste fara till sjukhuset till pappa...
Jag och mamma skyndade oss att ta på oss skorna och sen skyndade vi oss till bilen.
Mamma låste upp bilen vi satt oss och mamma började köra till sjukhuset där pappa låg..
det tar ungefär 5 minuter att fara till sjukhuset ifrån oss.
När vi var framme gick vi direkt och frågade vilket rum han låg i och så vissade dem oss det var rum 115 på våning 3. 
När vi kom in i rummet sprang jag fram till pappas säng där låg han det såg ut som om han sov..
När jag kollade på honom och såg honom ligga där i en sjukhus säng med massa rör och dropp och allt så klarade jag inte av att hålla tårarna som kom tillbacka igen.. 
Jag kunde bara inte tänka mig att min pappa skulle ligga på sjukhus och att man inte kan få kontakt med honom..
Det är så svårt att förstå. jag och mamma satt där ända till kvällen..
Sen när vi var tvungen att fara hem för att besök tiden var ute så grät jag mest. 
jag ville inte lämmna min pappa liggandes i en sjukhus säng.. 
Men jag var tvungen. 
När vi kom hem gick jag direkt upp på mitt rum, då jag kom på att jag skulle kolla på min mobil. Eftersom Sofi skulle skriva sms elller ringa.  När jag tog och kollade på mobilen så såg jag att Sofi hade ringt 1 gång och skickat ett sms där det ståd:

hej emma <3
Du vad var det som hade hänt?  du kan gjärna ringa upp mig eller svara tillbaka på smset...
Puss älskar dig emma och jag finns alltid här för dig <3

jag tröck på svara och så skrev jag tillbacka till henne ett långt sms. Jag skerv: 

Hej Sofi <3
det var pappa han hade tuppat av på kontoret och så kunde dem som hittade han på golvet i kontoret, inte få kontakt med honom. Han hade bara legat där på golvet och skaka..  Sen så ringde dem abulansen sen så hade de ringt mamma och berätta att pappa låg på sjukhuset och vad som hade hänt och att mamma skulle ta och meddela mig också vad som hade hänt och att vi skulle ta och komma till sjukhuset så snabbt som möljigt..  Så när mamma hade berättat vad som hade hänt så får vi till sjukhuset och pappa låg i rum 115 på våning 3..  När vi kom in i rummet så sprang jag till pappas säng där han låg. han hade massa rör och dropp och allt som skulle hjälpa honom. Jag och mamma satt där tills vi var tvungen att gå och när vi skulle gå så började jag gråta.. :'(
du gumman jag vet att du finns och det kommer jag alltid att veta.. 
Älskar dig med vännen <33

Efter bara 3 minuter så skrev hon tillbaka i det här smset stod det:

Oh gud..  vad jobbigt för dig gumman. 
om det skulle vara min pappa skulle jag gråtit blod till slut.  Men du är stark du kommer klara av det här..  Du ska se att det kommer ordna sig snart.  han kommer att komma hem och vara hur frisk som helst och så kommer ni kunna ha roligt tillsammans.  Han kommer klara sig, han kommer att kämpa för din och din mammas skull. Så han kommer att klara sig.  Men ni måste också kämpa att klara av att vänta på han att han ska komma hem...  bara att du kommer ihåg att kämpa <3

jag känner bara hur mina tårar rinner ner för kinden men jag försätter att smsa med sofi och än en gång tröck jag på att svara.  Och nu skrev jag:

Jo jag vet det men just nu känns det som om att det aldrig kommer bli bra igen jag vill bara att han ska vara hemma nu och inte på något sjukhus.. Jag vill bara att han ska vara hemma och att vi ska äta pankakaor tillsammans i mat bordet.  Som du vet så är pankakor pappas favorit mat så alla dem minnena kommer jag aldrig att glömma.  Och inte minnena som var på allt annat vi har gjort tillsammans...  utan pappa en dag kan jag inte ha roligt..  Utan att höra hans fotsteg komma upp för trappen och hans röst som frågar om jag vill äta pankakor med han och mamma i köket och utan att höra hans skratt när man berättar något roligt. Jag kommer inte klara det här så länge till..  det var idag jag fick reda på att han ligger på sjukhus men det spelar ingen roll för det känns som om det har varit i en evighet så..  :'(

Efter bara 2 minuter svarade sofi tillbacka Hon skerv:

Men du emma han kommer att komma hem och du kommer inte behöva glömma dem minnena för ni kommer kunna göra det om och om igen.  han kommer att klara sig ska du se...  om du saknar han så kan du alltid gå till sjukhuset och träffa honom och sen kanske om 1 vecka så kommer han att kunna komma hem och då kommer ni ha det roligt tillsammans igen...  Du måste kämpa. Jag förstår om du tycker det är jobbigt just nu men det går över om nån dag ska du se.. 

jag läste smset och jag svarade än en gång :

Men allt känns så nu..  men ska försöka att kämpa!
Sofi tack för att du finns och prata med.. 
Men huru imon ska jag till sjukhuset och hälsa på pappa jag tänkte om du ville följa med mig då? det skulle som varit en lättnad för mig för mamma kan inte fara imon. vill du följa med mig då?

Efter 1 minut skrev hon:

Jo det är klart jag kan göra <3 Bra kom ihåg att du måste kämpa hela tiden men ska sova älskar dig emma <3

Jag svarade än en gång igen:

Okej bra <3 Nå jo..  Okej hejdå och sov gott älskar dig också sofi<3

Jag gick ner till köket och gjorde fika till mig.  jag tog från kylen 2 rostfraller , smör, ost, kalkon, mjölk sen gick jag till skaferiskåpet och tog oby sen gick jag te skåpen och tog ett glas te mig och en sked så att jag kunde röra om obyen.  Sen gick jag till bordet och satt mig och fika. när jag hade fikat färdigt så tåg jag och plockade bort allt sen gick jag till toan och borstade tänderna, pissa, byta om till pijamas ,gick jag och lade mig i sängen, tände sänglampan och tog fram en bok som heter Vingklippt ängel av berny pålsson och började läsa den.  Efter 30 minuter så orkar jag inte läsa nå mer för jag har blivit så himmla trött så jag lägger undan boken och släcker sänglampan och sen blundar jag och somnar...   

Fortsättning kommer!