Kolla in och bli medlem :)
Kämpa på dag 6!
jag vaknade av att mamma kom upp och frågade om jag ville gå till skolan idag eller om jag ville vara hemma. Jag tänkte att det var lika att man tar och går till skolan redan idag. så jag sa åt mamma att jag skulle gå till skolan idag. så jag klev upp ur sängen och började bäda sen kollade jag på klockan och klockan var 6 på morgonen. så jag sprang ner och kollade på schemat när vi började på måndagar som det var idag. jag såg att vi började klockan 8.30 idag så jag syndade mig att fika och borstade tänderna och sen ta en morgon dusch sen så när jag var klar med att duscha så gick jag upp till mitt rum och tog kläder på mig dagens kläder vart två linnen ett svart & ett vitt linne och ett par svarta jeans och ett par svarta sockar och vita underkläder sen gick jag ner och satt mig och kollade på tv.. Sen när klockan var 8.15 började jag gå till skolan och när jag kom till skolan så mötes jag och Sofi. Så hon gjede mig en base kram och sa att det inte var mitt fel över det som hade hänt och att det var bra att jag gick upp.. Men helst ville jag inte prata om det. Men jag orkade inte säga det till henne. Men så kom vi in i skolan och då gick vi till våra skåp och hämtade våra saker sen gick vi på leksonen. Det var inte så jobbigt idag i skolan.. Men det är väl för att dem inte vet vad som har hänt. Som tur var.
När skolan var slut så gick jag och sofi hem till henne och satt där och tog det lungt. Sen när jag var tvungen att fara hem för att klockan var 23.00 så gick jag hem och sen när jag kom hem så tog jag av mig mina skor och gick upp på mitt rum och byte om till pijamas sen gick jag och fika kvällens fika fick bli en smörkos med ost och smör och kalkon sen ett glas te sen när jag klar att fika tog jag och plockade bort och sen gick jag till toan och borstade tänderna och efter det så gick jag till mitt rum och släckte tak lampan och gick och la mig i sängen och tände säng lampan och tog fram vingklipp ängel och började läsa den. Efter 30 minuter så slutade jag för att jag var trött så jag tog bort boken och släckte säng lampan och somnade..
fortsättning Kommer!
Kämpa på dag 5 !
- Mamma vad var det dem ville från sjukhuset igår?
- Du gumman det är så här.... du vet pappa han somnade igår när han hade kollat den där snabbisen på mig och när han sa att jag kommer älska oss vad som än händer.. Och igår så ringde dem för att säga...... Sä...g..a att anton hade...
Mammas tårar börja rinna igen...
- Mamma vaddå vad har hänt med pappa?? sa jag oroligt..
- Jo det är så här Anton hade dött igår... sa mamma med tårar i ögonen och tårar som rinner ner för kinden...
- Nej nej det får inte vara sant min pappa.. han skulle ju komma hem och vi skulle äta pankakor tillsammans och vi skulle ha roliga minnen tillsammans också.. Jag klarar inte av att min min pappa är borta. Han kan bara inte vara död.
Jag satt på mig skorna och sprang ut till bussen för jag visste att det skulle gå en buss ditt om 1 minut.. Jag måste bara till sjukhuset nu... När jag var framme kom bussen just så jag gick in i bussen satt mig på ett sätte.. när jag var framme på sjukhuset så sprang jag till hissen mina tårar bara rann och rann och jag kunde inte stoppa dem att rinna. Jag tröck på våning 3 och när den var frame på vårning 3 sprang jag till rum 115. Jag öppnade dörren och sprang till sängen där pappa hade legat i 5 dagar. Jag kollade på sängen ingen pappa låg i sängen. Jag sprang ner till någon läkare och frågade ivrigt
- var är min pappa?
- men lilla vännen vad heter din pappa? Vi vet inte vem som är din pappa utan att du säger hans namn. sa en läkare som hade ett glas vatten i handen..
- Han heter Anton andersson och han är min min pappa... Så jag ni säga var han är nu?? sa jag
- Lilla vännen har inte din mamma sagt att han har dött igår... sa läkaren.
- Jo men jag kunde inte tro henne jag ville verkligen att han skulle leva och inte vara död.. Sa jag
- Men du nu vet du att han är död...
Jag kan inte tro att min min pappa är död.. Han som hjälpte mig att göra så att jag inte blev mobbad nå mer. och den pappan som fanns där när man behövde prata med någon.. Och den som alltid hjälpte till när man behövde hjälp. Jag saknar min pappa. Jag förstår inte hur han kunde ge upp. Och hur ska jag kunna klara mig jag kommer inte orka det här.. Just nu kände det som om jag inte orkade prata med någon så jag sprang frånsjukhuset och gick hem. Jag ville inte ta bussen jag ville gå som ett minne när pappa, jag , mamma och simbo var ute och gick.. vi gick varenda dag ända till han får in på sjukhuset och det var för 5 dagar sen. Jag tog upp mobilen ur fikan när jag började att gå.. Jag skrev ett sms till sofi som det stod så här i :
Hej Sofi gumman!
Det har hänt en jätte dålig sak med pappa...
min min pappa har dött... Han har dött igår.. Jag klarar inte av det här.. Du om det hände något med mig eller om något bara går snet så ska du veta att jag älskar dig och kommer alltid vara där du är.. Jag kommer vaka över dig gumman... Älskar dig gumman <3 ! :* Hälsningar din Emma...
När jag tänkte efter vad jag hade skrivit till sofi kom jag på att jag skrev så som pappa sa åt mig och mamma. Den sista gången vi fick se honom kolla och sista gången vi fick höra hans röst.. jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig jag kommer inte kunna vara glad... Men som sofi sa jag måste kämpa...
Efter 1 minut när jag hade skrivit smset och sänt det så skrev sofi tillbaka...
Gu Emma jag förstår dig om det är tungt och jobbigt. Men snälla emma du det ska inte hända något och du kommer att klara det. Du är stark gumman! och huru kom ihåg att du måste kämpa..
Jag tröck på svara knapen och skrev tillbaka till henne så hör:
Det är som du sa att allt kommer att ordna sig och att pappa kommer att komma hem. men vad gjorde han.. Jo han dog, han gjorde min och mammas dagar mycket svårare och hur kommer det vara i skolan nu då.. Jag kommer ju bara få vänner för att dem kommer att veta att pappa är död och sen kommer dem bara låsas tycka synd om mig.. Det är det jag inte orkar med. Alla Som är falska och alla som bara är vänner för att dem tycker synd om en.. jag vet att jag inte kommer att klara av det här.. just nu känns det som om jag bara vill ta och hoppa framför en lastbil eller något.. Jag vill bara bort bort långt bort.. Jag vill till' min pappa... Jag vill träffa min pappa..
Efter 2 minuter skrev hon tillbaka:
Men du emma om du dör hur kommer din mamma bli då. tälnk på henne också.. om du försvinner så kommer hon verkligen inte orka.. Det är som om du skulle ha orkar leva utan både din pappa och din mamma.. Du måste orka emma!
Jag orkar inte med mitt liv jag är inte stak jag kommer aldrig vara det utan pappa. Jag vill döö.. Jag går till tågstasionen som är nära här. Jag springer ner ditt tågen finns och sätter mig på relset och kommer alderes strax dö ock komma till pappa...
Jag trycker på svara knappen än en gång och skriver så här:
Sofi jag orkar inte det här nå mer jag sitter på tåg relset och är på väg att dö snart. För det är det jag vill jag vill dö och få träffa min pappa igen.. Jag är inte stark utan min pappa och jag kommer aldrig bli det heller. och jag vet att mamma kommer sakna mig men jag orkar inte leva.. Inte utan min pappa... kan du säga åt mamma att det inte var hennes fel och att hon inte ska sakna mig för mycket och att hon kommer att klara sig hon är strk och det kommer hon alltid att vara och säg också att jag älskar henne!! och du. Du är den bästa vän jag har haft och jag kommer alltid att finns där vid din sida. och jag kommer aldrig glömma dig och du jag kommer alltid att älska dig!!
det är 4 minuter kvar till tåget kommer...
Efter bara 2 minuter fick jag ett sms av sofi där det stod´:
Emma du får inte.. Gå upp där ifrån nu!! Du jag kommer inte klara mig utan dig. Du är den bästa vän jag ock har.. Snälla gå upp ifrån realset och du om du gör det kommer jag så fort jag kan.. Jag älskar verkligen dig och du det är bara du som finns när man behöver snacka om du försvinner så tar jag också självmord och huru tänk på din mamma och simbo också dem kommer inte klara av att både din pappa och du är borta ... Snälla gå upp´!!....
´Jag visste inte vad jag skulle göra ett tag där men jag läste igenom smset flera gånger och tills slut kom jag på vad jag skulle göra. så jag kollade på klockan och det var 1 minut kavr tills tåget kommer.. jag satt där och funderade jag såg tågets lyssen börja komma närmare och närmare mig.. Jag tänkte en sista gång att det kanske var min sista tanke i hela mitt liv. Det var då jag hoppade upp från relset och just när jag hade hoppat upp så kom tåget just där jag satt tidigare... jag tog mitt val och mitt val är att jag ska kämpa på jorden och leva kvar och bo med min mamma och min hund simbo och att jag ska ha en bästa vän som är den bästa vän man kan ha.,.. Så jag skrev ett till sms till sofi:
hej gumman jag lever och kommer att göra det . Jag gick upp som du ville.. Men du behäöver inte komma och möta mig.. jag går hem själv och det.. Men men hejdå! Älskar dig<3 och jag kommer inte orkaa svara på sms nå mer innan jag kommer hem.
Jag fick ett sms a´v sofi som det stod:
Gu vad bra att du lever emma.. Du jag kommer alltid att älska dig vännen.. Bara så du vet. Och det är okej att du inte svarar. Du behöver inte svara det viktigaste var att jag fick veta att du välde att leva...
Jag sprang hem dör det var inte så långt bort ifrån hemma nu..
När jag kom hem skyndade jag mig att ta av skona och sen gå på toan och borsta tänderna och sen så gick jag på mitt rum och böt om till pijamas och sen så gick jag ner till telefonen och ringde sofi.
- Hej..
- Hej emma.. Du hur är det med dig nu ? sa sofi
- Jo det är okej men saknar ännu pappa lika mycket. mina tårar började rinna och jag fick svårare att prata så jag sa att jag skulle gå och sova och det skulle jag också..
- Okej gör det. Sa Sofi...
- Jo hejdå älskar dig vännen!
- älskar dig med gumman!
När jag hade lagt på luren så gick jag upp och släckte tak lampan och sen gick jag till sängen och lade mig och tog upp vingklippt ängel och tände säng lampan och sen började jag läsa boken. Efter sirka 1 timme vart jag trött så jag satt undan boken och släckte säng lampan och började blunda sen somna jag....
Fortsättning kommer!!
Kämpa på dag 4!
Jag vaknade ur min underbara sömn. Efter som jag kunde sova helt i natt och jag hade inte några magdrömmar om att pappa skulle dö och aldrig mer komma hem. det kändes så riktigt då men inatt så sov jag och jag drömde om att han fick komma hem idag och att vi åt pankakor tillsammans. När jag hade tänkt klart tog jag och kollade på klockan. klockan var 11.00 på morgonen det var konstigt att jag inte kände mig jäktad.. så jag tog det lungt med att gå till toan och borstade tänderna och sen ta en morgon dusch och sen när jag var klar med mogon duschen gick jag till mitt rum och tog fram kläder till idag. Kläderna som jag hittade var ett par ljusa jeans , ett linne som var svart med en stor rosa blomma på och rosa underkläder och svarta sockar. När jag hade hittat kläderna tog jag på mig dem och sen gick jag ner och satt på mig skorna och sa
- Mamma jag går och hälsar på pappa..
Mamma svarade inte så jag gick och kollade var hon var och varför hon inte svarade. jag började gå till vardasrumet där var hon inte sen sov rummet hennes och pappas men där var hon inte heller sen köket där var hon inte heller. Så hon är inte hemma så jag gick men jag skrev en lapp och satt den på bordet. På lappen stod det så här:
Kära mamma jag har gått till pappa och hälsa på honom på sjukhuset.. jag har nykel och mobilen med mig så om du vill något kan du ringa/smsa mig! Älskar dig mamma <3
när jag hade satt lappen på bordet så gick jag ut och till bussen sen for jag till sjukhuset. När jag kom fram till pappas rum på sjukhuset så öppnade jag dörren och såg mamma sitta vid honoms ssäng och grät... Jag undrade verkligen varför hon gråter man kan ju få kontakt med honom... Jag var tvungen att fråga henne.
i
- Mamma varför gråter du?
- det känns så jobbigt för mig att sitta här vid din pappa och bara se honom liggandes i en sjukhus säng och inte i våran säng. och att jag inte kan få kontakt med honom just nu... Varje natt när jag ska sova så känns våran säng så tom utan honom. sa mamma
- Men mamma säg det till honom berätta saker så ska du få se att det kommer att ordna sig du kommer att få kontakt med honom då.. Det var det jag gjorde.. Snälla mamma försök..
- Okej men kan du sitta här ? Sa mamma
- Det är klart jag kan mamma...
- Okej då kör vi igång.. sa mamma
mamma tog pappas hand och log mot honom. hennes tårar rann ännu och hon började prata till pappa som jag hade gjort när jag fick kontakt med honom..
- Anton kommer du ihåg våran första dejt? du och jag var på det där mat stället som hete Manni Anni.. och vi tog och åt och pratade och kommer du ihåg att du sa att jag hade vackra ögon? Det kommer jag ihåg iallafall och vet du vad jag sa då. Jo jag sa att det var du som hade fina ögon och när jag sa det så menade jag verkligen det. och det tycker jag ännu och jag skulle jätt gjärna vilja se dem ögonen igen. bara att du skulle ha kollat i en sekund bara så jag kan få se din fina ögon snälla Anton...
När mamma hade sagt det så kollade pappa upp och sa med svag röst
- Emiliea och Emma jag kommer att älska er vad som än händer.. Och jag kommer vara med er föralltid var som helst där ni är där är jag...
Efter han hade sagt det somnade han igen.. Så vi lät honom sova så vi for hem till oss och var där och sen på kvällen när klockan var 1 nån gång på kvällen så ringde det i telefonen. jag svarade.
- Hej har du emilea hemma? sa dem som var i luren..
- Hej jo. Men vem är det?
- Jo det är Antons läkare och jag måste prata med din mamma.
- Okej vänta.
- Mamma du har telefon!!
mamma kom och tog telefonen och började prata jag förstod ännu inte vad som hade hänt när jag såg att mamma hade lagt på och ramlade på knä inne i vardsrummet vid telefonen... Jag var orolig så jag frågade mamma vad som hade hänt...
Men hon kunde inte prata just nu så jag ska vänta till imorgpn att fråge henne. så jag hjälpte henne till sängen istället och sen gick jag och fikade och dagens fika var 1 maka med ost och kalkon.. när jag hade fikat klart plockade jag bort som vanligt och sen tog jag och gick till toan och borstade tänder och sen gick jag till mitt rum och böt om till pijamas sen gick jag och lade mig i sägen och idag orkar jag inte läsa för jag är så himmlar trött just nu.. Såå jag ligger bara i sängen och blundar och sen somna jag....
Fortsättning Kommer!!
KOMENTERA!!:*)
Så Komentera vad ni tycker och om det finns något jag skulle kunna göra bättre jag kommer försöka att lyssna på alla eller jag kommer lyssna på alla :)
Kämpa på dag 3!
Jag vaknar ännu en dag från min sömn. Från min underbara somn..
jag kollar på klockan och ser att klockan var 10 på morgonen. Jag fick panik och började med att kliva upp ur sängen och skyndade mig till toaletten för att borsta tänderna och ta en morgon dusch, När jag var klar med att duscha och hade borstat tänderna så gick jag till mitt rum och började leta fram klädder till idag så jag hittade ett par jeanslegins och ett långt linne som var svart med en rödros på ryggen och ett par svarta underkläder och svarta sockar.. när jag hade tagit på mig kläderna gick jag ner och sa åt mamma att jag skulle fara till pappa och hälsa på han nu.
- Mamma jag far till pappa på sjukhuset nu..
- Okej hälsa till honom från mig.. sa hon
- okej det ska jag göra..
Det kändes konstigt att fara till sjukhuset alderes själv inte med sofi eller mamma utan bara mig själv. när jag kom fram till busshålplatsen fick jag stå och vänta i 5 minuter innan bussen kom. När bussen var här tog jag och klev in i bussen och gick och satt mig där back. jag satt hela vägen till sjukhuset och tänkte på om dem hade fått kontakt med pappa ännu..
när jag kom fram till sjukhuset tog jag ett djupt andetag innan jag gick in och gick till hissen och började fara upp till tredje våningen som pappa låg på,, ´när jag gick mot pappas rum kom tårarna som jag inte ville.. Men jag kunde inte hålla inne dem. när jag kom in på hans rum var allt som tidigare man kunde inte få kontakt med honom och han låg ännu i sjukhus sängen med rör och dropp och in stuken spruta i arem som droppen kommer in i kroppen.. Jag började prata till honom igen..
- Pappa Snälla du kan du inte vakna bara kolla någon gång med dina ögon. ´det har gått för lång tid att inte få prata och se sin pappas ögon öppna och såna där ögon som kollar på en.. du pappa det ända jag ber dig är att du ska öppna din ögon och kolla på mig.. Jag vet att du inte hör vad jag säger.. Men vad tänker du igentligen när du är borta och man kan inte få kontakt med dig. Det känns som om du död när du inte. Men jag vet att du inte är död och du får inte dö heller. för om du skulle dö skulle inte jag och mamma klara oss nå mer vi skulle sakna dig så mycket... och föresten så har till och med simbo också börjat sakna dig.. Han går alltid ditt han vet att du har varit när du har varit hemma.. man ser på honom att han saknar dig. Snällla pappa Det är du som finns i våra ögon och det är dig vi vill ha hem.. Så snälla du lämna oss inte det är för tidigt... Pappa kommer du ihåg att du tyckte jag var fin i svart?
pappa kolla på mig så ser du att jag har svart på mig.. Det var du som gjorde så jag började gilla svart. och kommer du ihåg när du och jag och mamma var på marknaden så sa du åt mig om det där svarta röda linnet att det skulle vara fint på mig och att jag skulle köpa det. Kommer du ihåg det pappa? om man bara skulle ha kunnat få kontakt med dig och att du skulle ha kollat så skulle du ha sett att jag har det linnet på mig... Och kommer du ihåg när vi var på semester och vi badade och mamma ville inte bada men då tog du och kastade i henne i vattnet för att jävlas med henne. och då började hon och jag och du och skratta.. Kommer du ihåg det?
När jag sa det så såg jag att pappas hand rörde på sig försiktigt och att hans ögon började öppna sig.. Jag blev över lyklig när jag såg att han kollade. så jag kramade honom.
- Pappa du vaknade.. Sa jag
Pappa med sin svaga röst sa - Ja det gjorde jag. och vet du vad jag vaknade tack vare dig..
- Men pappa har du hört allt jag har sagt ?
Pappa orkade inte prata mer han var för slut för det men jag såg att han log och nikade försiktigt på skallen.. Men justefter han hade gjort det så somnade han.. han orkade inte vara vaken så länge. Men jag var ändå glad jag har fått se hans ögon kollande på mig och hans leende plus att nu vet jag att han får komma hem snart.. Närag var tvungen att fara hem så sa jag hejdå till pappa och så kramade jag honom försiktigt.. Sen gick jag med både Glädje tårar och vanliga dåliga tårar.. Jag kunde ändå inte vara så glad eftersom pappa ännu ligger på sjukhuset med alla rör och dropp och en spruta i armen. Men jag var ändå glad över att han kollade och att han kanske får komma hem imon eller om nån dag..
När jag kom hem så kunde jag inte hålla tyst om vad som hade hänt på sjukhuset så jag skyndade mig att ta av mig skorna och sprang till mamma och berättade att pappa vaknade och att han somnade igen.
- Mamma mamma pappa vaknade när jag pratade med honom och han nikade när jag frågade om han hade hört allt jag hade sagt. Mamma jag är överlyklig..
- Åh gumman vilken bra nyhet. sa hon
- Men mamma tror du han får komma hem imon eller om nån dag?
- Gumman jag tror det men jag vet inte ännu... sa hon
- Okej men hoppas han får komma hem snart. Men nu ska jag gå och sova. God natt mamma jag älskar dig!.
Jag gick till toan och borstade tänderna och sen gick jag och böt om till pijamas och sen gick jag och lade mig i sängen och tog fram boken vingklipp ängel och tände säng lampan och börja läsa. När jag hade läst i 40 minuter så orkade jag inte läsa mer för jag vart för trött så jag satt undan boken och släkte säng lampan och började tänka på att pappa kanske kommer hem imon eller nån dag så snart och att han faktiskt kollade i dag och att man kunde få kontakt med honom..
När jag tänkte så blunda jag tills slut så somnade jag och sov gott..
Fortsätting kommer!
kämpa på dag 2 ännu.
Jag och sofi kom nyss ut från hissen efter att vi hade varit på våning 3 hos min pappa och hälsat på hos han och jag berättade saker åt honom men fick inga svar. och nu är jag på väg till tandläkaren som jag verkligen avsydde. men jag gör det för pappas skull som när han har tagit sprutor fast om han inte vet om att han har fått sprutor. Men det spelar ingen roll. Jag tänker gå till tandläkaren för pappas skull. Jag ska kämpa lika mycket som han får göra för att få komma hem till mig och mamma. Om han nu ens kämpar...
jag kollade på klockan och jag såg att det bara var en 1 minut kvar tills bussen till tandläkaren går. Så jag och sofi skyndar oss till bussen och vi han precis. just när vi kom in i bussen och satt oss så for bussen. det tar ungefär 5 minuter att fara till tandläkaren här ifrån.. När vi var kom fram och bussen stannade och vi klev av och jag börja tänka på vad jag skulle göra nu fick jag en klump i halsen , Vad syslar jag med igentligen? Jag vill ju inte ens vara här jag vill inte... Jag vände mig snabbt och skulle börja gå där ifrån men då kände jag att något högtag i min arm jag vände mig om och såg att det var sofi som hållde i min arm.. jag hörde henne säga
- Emma vad syslar du med? Kommer du inte ihåg att du lovade din pappa på sjukhuset att du skulle gå till tandläkaren och tänk på att han har fått ta flera sprutor fast om han är rädd för sprutor... Snälla tänk på det.. och snälla Emma gå till tandläkaren nu.. Kom ihåg vad du sa åt din pappa..
Jag kände hur jag skakade men så lyssnade jag på henne och börja tänka då fick jag modet i mig.. När jag tänkte att jag verkligen hade lovat pappa att gå till tandläkaren.. Så jag vände mig tillbaka till huset där tandläkarna fanns det var så länge sen jag har varit här så jag kommer inte ens ihåg vad det heter.. När vi kom fram till dörren kännde jag verkligen hur mycket jag skakade. Jag var nervös men jag öppnade ändå dörren jag tänkte på pappa. Nu ska jag verkligen klara av det här tänkte jag just nu när jag gick in och började gå mot väntrummet. Det var rosa väggar och svarta dörrar. ´Det var jätte fint där. Nu måste jag verkligen bara klara av att gå och säga att jag har kommit och sen skulle en läskig tandläkare komma och hämta mig sen skulle dem skratta sitt onskefulla skratt och sen skulle dem tra ut alla mina tänder det var precis vad jag tänkte när jag gick och sa att jag hade kommit utan att jag själv ville det.
- Hej jag heter Emma andersson och jag har tandläkar tid kl.13.20 här.
- Okej du kan gå och sätta dig på dem där stolarna så kommer din tandläkare och hämtar dig..
- Okej...
Jag kände genast att mina dumma tankar gick över och att det inte var så faligt.. När min tandläkare kom så kom dem tankarna tillbaka men när jag gick med henne så gick det över ganska snabbt igen...
jag fick komma in på ett rum där väggarna var röda och dörrarna vita...
sen fick jag sätta mig i en stol som var vit och den hade en kudde ungefär och jag tyckte om den stolen sen när tandläkaren skulle börja fixa mina hål så höjde hon stolen sen så gjorde hon så att jag låg ner ungefär och sen började hon med att ta en salva och sen spruta och sen började hon laga min tand. Det gjorde inge ont alls.. När jag var klar så gick jag och sofi till bussen som skulle gå om 2 minuter, medans vi gick så tänkte jag att jag inte förståd varför jag hade varit så rädd för tandläkare tidigare.. när vi var framme vid bussen så gick vi in i bussen som kom just när vi var framme sen gick vi och satt oss på två sätten där back i bussen.. När vi kom hem så gick sofi hem till säg och jag hem till mig..
När jag var hemma tod jag av mig skona och gick in i köket direkt och gjorde fika till mig idag fikade jag 1 maka med ost och smör på och till det tog jag ett glas oby. när jag hade fikat färdigt tog jag och plockade bort från bordet, sen gick jag på toan och borstade tänderna sen gick jag till mitt rum och tog fram min pijams och böt till den sen gick jag till sängen och lade mig tog boken vingklippt ängel och tände sänglampan och började läsa. efter 30 minuter så orkade jag inte läsa mer så jag satt undan boken och släkte säng lampan och börja blunda så jag skulle somna och efter ungefär 1 minut så somnade jag...
Fortsättning kommer! :*)
Kämpa på Dag 2
Jag vaknar ifrån min sömn det känns som om jag har sovit bort hela dagen så jag kolla snabbt på klockan men klockan var bara 9 på morgonen. men jag stiger ändå upp och går till garberoben med mina kläder i och kolla vad jag ska ha på mig idag, Jag hittade ett rosa linne och ett svart linne sen ett par jeans och ett par rosa sockar och en svart bh och svarta trosor. Sen tar jag en handduk och går till toan där duschen är och tar och borstar tänderna först sen tar jag av mig och går in i duschen och duschar. jag älskar verkligen att duscha men det är bara en nackdel med att jag inte gillar att ducha för varje gång jag duschar börjar jag sjunga och alla säger att det låter bra som hör mig eftersom jag inte täncker på att sjunga lågt men själv när jag sjunger hatar jag min röst bför jag tycker det låter falskt och dåligt. ..
Sen när jag hade duschat färdigt så tog jag på mig kläderna jag hade hittat fram tidigare och sen så satt jag mina smutsiga kläder i tvätten. När jag hade gjort allt det gick jag och ringde Sofi:
- Hej Sofi jag tänkte om du var klar att för att fara till sjukhuset?
- Hej Emma jo det är jag vi möds på busshålplatsen nu då. Det skulle gå en buss om 5 minuter .
- Okej hejdå Ses.
När vi hade pratat färdigt skyndade jag mig att ta skorna på mig och springa till busshålplatsen. jag hann just komma innan bussen hade kommit. När jag kom till busshålplatsen ståd Sofi där och kollade runt. Jag tänkte skräma henne men just när jag på väg att skräma henne vände hon säg om och sa Hej.
- Hej sa jag
När vi var på bussen fanns det inte några platser eftersom bussen var full så vi gick och ställde oss vid dörren.. Sen ståd vi och snackade lite och skrattade lite men så fort jag började skratta böjade jag gråta för när jag började och tänka på vart jag igentligen är på väg och varför jag är på väg ditt.. Attt det var för att min pappa låg på det sjukhuset.
Hoppas man kan få kontakt med honom idag. så att man kan prata med honom.
När vi var famme på sjukhuset där han låg tog vi och åkte hiss upp till tredje våningen och sen gick vi in i rum 115 där pappa låg än en gång med alla rör och droppar och i en sjukhus säng inte i hans och mammas säng utan i en äklig sjukhus säng.. och än en gång såg det ut som om han sovde. Jag gick till en läkare som hade pappa som pasient och frågade läkaren:
- Kan man få kontakt med pappa ännu?
- Nej det kan man inte.. sa läkaren.
- Men när kan man få kontakt med honom jag saknar att höra hans röst Snälla säg att man kan få kontakt med honom idag...
- jag kan inte säga det för man vet aldrig när..
- Okej..
Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinden.. När jag kom in i pappas rum igen där sofi satt och väntade på mig, Så gick jag fram till ´pappas säng och satt mig på stolen brevid honom gråtandes, jag kunde inte hålla snacket längre så jag tog pappas hand i min och började snacka..
- hej pappa jag vet att jag inte kan få kontakt med dig men jag orkar inte bara vara tyst eller inte få det här sagt. Men pappa kommer du ihåg när du kom upp till mitt rum och frågade om jag ville äta pankakor med dig och mamma i köket och när jag gjorde det och när någon sa något roligt så började du skratta och då kunde inte jag hålla mig längre utan så jag började också skratta sen efter ett tag började mamma också skratta.. kommer du ihåg det?
Och kommer du ihåg när jag var liten när du och mamma skulle lära mig att simma och så till slut så kunde jag simma. Det var tack vare dig och mamma och kommer du ihåg när jag vart mobbad i skolan och du kom till skolan och hjälpte mig och att du sa till dem i min klass att dem skulle sluta och att det inte var okej med mobbning på skolor och att dem skulle tänka hur dem själv skulle ha tagit det och om de skulle tycka det var roligt att bli mobbad och att de kanske tycker det är roligt att mobba andra men att dem inte skulle det. Och efter den dagen vart jag aldrig mobbad igen nu har jag många kompis i klassen och på fritiden och min bästa vän sitter här och lyssnar och hon vill också att du ska vakna och att man ska kunna få kontakt med dig.. Det finns många minnen med dig pappa och jag vill verkligen att det ska bli flera minnen med dig pappa. Snälla pappa du är för ung för att dö. Du får inte dö om du dör orkar jag inte leva.. det är svin jobbigt redan nu att du inte är hemma och att jag inte får höra din röst och inte få höra din fotsteg när du kommer upp för trappen till mitt rum och inte få se dig skratta eller le och inte få höra ditt skratt och att du inte kommer hem från jobbet och berättar hur det har varit på jobbet och att du inte frågar mig hur det går i skolan och vad jag tycker om skolan. Eftersom du inte frågar hur det är i skolan och vad jag tycker om skolan så tänker jag säga det .. Så här är det jag gillar skolan vissa dagar Men den här dagen har jag inte gått till skolan och inte sofi heller för vi tog ledigt för att vi ville komma hit och hälsa på dig pappa, Förstår du jag ville komma till sjukhuset för att du min älskade pappa låg här med rör och får dropp från en pose och som har fått fullt med spruter. Och sofi följde med mig hitt för att hon inte ville att jag skulle behöva gå själv.. Men pappa kommer du ihåg att du var sprut rädd och nu har du fått fullt med sprutor, Och kommer du ihåg när du sa åt mig att jag skulle gå till tandläkaren fast om att jag var rädd att jag skulle övervinna över min räddsla och gå. Men jag vägrade ändå så jag for aldrig mer till tandläkaren fast om du sa att jag skulle övervinna min räddsla. och vet du vad pappa idag när jag och sofi går här ifrån så ska jag gå till tandläkaren och jag ska övervinna min räddsla för tandläkare för jag ska göra det du sa.. Förlåt pappa om jag inte lyssnade och litade på dig.. Jag skulle ha litat på dig och lyssnat på dig tidigare. Men du vet hur jag är det måste ju alltid vara något som händer eller har hänt för att jag ska lyssna och förstå att det verkligen är så som andra säger... pappa snälla lämna inte mig och mamma ännu.. Vi kommer inte klara av det´.. Snälla pappa jag ber dig vakna upp bli frisk och kom hem... VI saknar dig redan.. Du måste kämpa. kämpa lika mycket som jag och mamma gör. vi kämpar så mycket vi bara kan för att vi ska klara av att hålla ut och vänta på dig tills du kommer hem...
Efter jag hade sagt allt så kollade jag på klockan jag kunde inte se vad det stod att den var allt vagr bara suddigt tack vare mina tårar.. Jag försökte verkligen att inte gråta något när jag började prata till pappa men det gick inte att hålla inne på så jag började gråta direkt när jag skulle börja prata till han... Jag tåg bort pappa hand från min och försökte anstränga mig av att kolla vad klockan var men jag kunde inte se.. Så jag frågade Sofi
- Sofi vad är klockan kan du se?
- Den är 13.00 hurså?
sofi hade också gråtit när hon hade suttit och lyssnat på allt jag sa åt pappa men hon kunde ändå se klockan som tur var.
- Jag ska till tandläkan om 20 minuter och bussen ditt går om 5 minkuter..
Jag tog ett hastigt förväl till pappa jag kände hur tårarana bara rann och rann ner för kinden när jag var tvungen att lämna pappa en gång till själv på ett sjukhus átt han inte lågi hans och mammas säng utan en sjukhus säng...
- Hejdå pappa ´jag kommer imorgon om inte du får komma hem imorgon.. Men kom ihåg pappa kom ihåg att du MÅSTE KÄMPA!..
- Kommer du sofi? sa jag
- Jo jag kommer nu. Sa hon
Fortsätning kommer !
Komentera gjärna vad ni tycker!
kämpa på Dag 1! (Berättelse)
Dag 1
- Mamma jag går ut. sa jag
- Okej men huru kan du ta med simbo ut och promenera med honom om du ändå ska gå?
- Jo det kan jag göra...
så jag tog och ropade på simbo och satt koppel på han sen tog jag på mig mina skor sen gick jag.
när jag var ute så ringde jag te sofi.
- Hej är du klar? sa jag
- Hej jo det är jag, ska jag komma nu eller? sa sofi
- Jo kom nu.. Sa jag
Efter bara 2 minuter var sofi här eftersom hon bor i husen som är just här.
- Hej vart ska vi gå då? Sa Sofi
- Jag vet inte tänkte om vi skulle vara här typ.
- Okej.
Vi gick och pratade om allt möjlig. Jag och sofi har varit vänner ända sen när vi var små.
Så vi kan lita på varandra till 100 %.
när vi hade gått i en timme drygt så ringde mamma till min mobil.
Jag svarade.
- Hej mamma.
- Gu.m.m.a..n
Jag hörde att det var något på tok med mamma. Jag hörde att hon var ledsen över något. hon klarade nästan inte ens av att säga något. Jag var svin orolig så jag sa snabbt
- Mamma vad är det som har hänt?
Mamma grät då i luren när hon skulle försöka att säga vad som hade hänt.
Jag hörde inget som hon sa.
Så jag sa åt henne istället att jag kommer hem på en gång och så lade jag på luren.
Jag såg att Sofi såg fundersam , orolig ut över vad som hade hänt.
- Emma vad är det som har hänt? sa sofi
- Jag vet inte, Men jag måste skynda mig hem iallafall mamma var ledsen och grät över något.. sa jag
- Okej du borde skynda dig hem. sa hon
- Jo men ska du följa med elller ska du gå hem? sa jag
- Jag går hem. sa hon
- Okej men Smsa eller ring senare då. Hejs älskar dig vännen..sa jag
Jag måste skynda mig hem nu, jag sparng så mycket som jag orkade och simbo också..
När vi äntligen kom hem så gick jag in tog av mig skona tog lös kopplet av simbo och gick direkt in i vadarsrumet där jag hörde mamma gråta.. Jag förstod ännu inte varför mamma gråter. vad är det inte jag vet igentligen och vad har hänt eftersom mamma gråter... Jag gick till mamma och frågade henne direkt
- Mamma vad är det som har hänt varför gråter du?
- Gumman det är pappa....
- vad är det med pappa?? sa jag
- Han.... han... är på sjukhuset..
- Vah vad är det som har hänt med han??
- Han hade tuppat av i kontoret, Och dem kunde inte få kontakt med honom, han låg bara där på golvet och skakade... Så dem ringde abulansen och sen ringde dem till mig och sa att han låg på sjukhuset ja sen var det dem som berättade vad som hade hänt. och att jag skulle ringa dig och meddela det till dig. och att vi skulle komma till sjukhuset så fort som vi kunde.. sa mamma
Jag kände att tårarna var på väg att börja rinna jag försökte att kämpa i mot dem, Men det gick inte...
Jag satt där brövid mamma och grät och grät. helst plötsligt kom det ur man att vi måste fara till sjukhuset till pappa...
Jag och mamma skyndade oss att ta på oss skorna och sen skyndade vi oss till bilen.
Mamma låste upp bilen vi satt oss och mamma började köra till sjukhuset där pappa låg..
det tar ungefär 5 minuter att fara till sjukhuset ifrån oss.
När vi var framme gick vi direkt och frågade vilket rum han låg i och så vissade dem oss det var rum 115 på våning 3.
När vi kom in i rummet sprang jag fram till pappas säng där låg han det såg ut som om han sov..
När jag kollade på honom och såg honom ligga där i en sjukhus säng med massa rör och dropp och allt så klarade jag inte av att hålla tårarna som kom tillbacka igen..
Jag kunde bara inte tänka mig att min pappa skulle ligga på sjukhus och att man inte kan få kontakt med honom..
Det är så svårt att förstå. jag och mamma satt där ända till kvällen..
Sen när vi var tvungen att fara hem för att besök tiden var ute så grät jag mest.
jag ville inte lämmna min pappa liggandes i en sjukhus säng..
Men jag var tvungen.
När vi kom hem gick jag direkt upp på mitt rum, då jag kom på att jag skulle kolla på min mobil. Eftersom Sofi skulle skriva sms elller ringa. När jag tog och kollade på mobilen så såg jag att Sofi hade ringt 1 gång och skickat ett sms där det ståd:
hej emma <3
Du vad var det som hade hänt? du kan gjärna ringa upp mig eller svara tillbaka på smset...
Puss älskar dig emma och jag finns alltid här för dig <3
jag tröck på svara och så skrev jag tillbacka till henne ett långt sms. Jag skerv:
Hej Sofi <3
det var pappa han hade tuppat av på kontoret och så kunde dem som hittade han på golvet i kontoret, inte få kontakt med honom. Han hade bara legat där på golvet och skaka.. Sen så ringde dem abulansen sen så hade de ringt mamma och berätta att pappa låg på sjukhuset och vad som hade hänt och att mamma skulle ta och meddela mig också vad som hade hänt och att vi skulle ta och komma till sjukhuset så snabbt som möljigt.. Så när mamma hade berättat vad som hade hänt så får vi till sjukhuset och pappa låg i rum 115 på våning 3.. När vi kom in i rummet så sprang jag till pappas säng där han låg. han hade massa rör och dropp och allt som skulle hjälpa honom. Jag och mamma satt där tills vi var tvungen att gå och när vi skulle gå så började jag gråta.. :'(
du gumman jag vet att du finns och det kommer jag alltid att veta..
Älskar dig med vännen <33
Efter bara 3 minuter så skrev hon tillbaka i det här smset stod det:
Oh gud.. vad jobbigt för dig gumman.
om det skulle vara min pappa skulle jag gråtit blod till slut. Men du är stark du kommer klara av det här.. Du ska se att det kommer ordna sig snart. han kommer att komma hem och vara hur frisk som helst och så kommer ni kunna ha roligt tillsammans. Han kommer klara sig, han kommer att kämpa för din och din mammas skull. Så han kommer att klara sig. Men ni måste också kämpa att klara av att vänta på han att han ska komma hem... bara att du kommer ihåg att kämpa <3
jag känner bara hur mina tårar rinner ner för kinden men jag försätter att smsa med sofi och än en gång tröck jag på att svara. Och nu skrev jag:
Jo jag vet det men just nu känns det som om att det aldrig kommer bli bra igen jag vill bara att han ska vara hemma nu och inte på något sjukhus.. Jag vill bara att han ska vara hemma och att vi ska äta pankakaor tillsammans i mat bordet. Som du vet så är pankakor pappas favorit mat så alla dem minnena kommer jag aldrig att glömma. Och inte minnena som var på allt annat vi har gjort tillsammans... utan pappa en dag kan jag inte ha roligt.. Utan att höra hans fotsteg komma upp för trappen och hans röst som frågar om jag vill äta pankakor med han och mamma i köket och utan att höra hans skratt när man berättar något roligt. Jag kommer inte klara det här så länge till.. det var idag jag fick reda på att han ligger på sjukhus men det spelar ingen roll för det känns som om det har varit i en evighet så.. :'(
Efter bara 2 minuter svarade sofi tillbacka Hon skerv:
Men du emma han kommer att komma hem och du kommer inte behöva glömma dem minnena för ni kommer kunna göra det om och om igen. han kommer att klara sig ska du se... om du saknar han så kan du alltid gå till sjukhuset och träffa honom och sen kanske om 1 vecka så kommer han att kunna komma hem och då kommer ni ha det roligt tillsammans igen... Du måste kämpa. Jag förstår om du tycker det är jobbigt just nu men det går över om nån dag ska du se..
jag läste smset och jag svarade än en gång :
Men allt känns så nu.. men ska försöka att kämpa!
Sofi tack för att du finns och prata med..
Men huru imon ska jag till sjukhuset och hälsa på pappa jag tänkte om du ville följa med mig då? det skulle som varit en lättnad för mig för mamma kan inte fara imon. vill du följa med mig då?
Efter 1 minut skrev hon:
Jo det är klart jag kan göra <3 Bra kom ihåg att du måste kämpa hela tiden men ska sova älskar dig emma <3
Jag svarade än en gång igen:
Okej bra <3 Nå jo.. Okej hejdå och sov gott älskar dig också sofi<3
Jag gick ner till köket och gjorde fika till mig. jag tog från kylen 2 rostfraller , smör, ost, kalkon, mjölk sen gick jag till skaferiskåpet och tog oby sen gick jag te skåpen och tog ett glas te mig och en sked så att jag kunde röra om obyen. Sen gick jag till bordet och satt mig och fika. när jag hade fikat färdigt så tåg jag och plockade bort allt sen gick jag till toan och borstade tänderna, pissa, byta om till pijamas ,gick jag och lade mig i sängen, tände sänglampan och tog fram en bok som heter Vingklippt ängel av berny pålsson och började läsa den. Efter 30 minuter så orkar jag inte läsa nå mer för jag har blivit så himmla trött så jag lägger undan boken och släcker sänglampan och sen blundar jag och somnar...
Fortsättning kommer!
Fråger kan man ställa te sina föräldrar men man får aldrig något äligt svar..
Och hur mycket skitsnack hon hör?
Vet du överhuvudtaget hur hon mår?
Och varifrån hon får alla sår?
Vet du någonting om din dotters liv?
Och hur hon kämpar för att ta ett kliv?
Vet du att hon har ett krossat hjärta?
Och att hon alltid utsätts för smärta?
Vet du hur jobbig hennes kamp att överleva är?
Och hur många hemska hemligheter hon bär?
Vet du vart hon har gömt alla rakblad?
Och att hennes utsida bara spelar glad?
Vet du att hon skär sig varje natt?
Och gråter tills hon är alldeles matt?
Vet du att hon älskar en pojke som bara sårar?
Och att ingen vill torka upp hennes tårar?
Vet du att hon super sig full på varje fest?
Och hon är den man utnyttjar bäst?
Vet du att alla för din dotter bara ljuger?
Och att ingen tycker att hon duger?
Vet du hur stor hennes sorg är?
Och att ingen har henne kär?
Vet du att alla skrattar när hon går förbi?
Och att hon aldrig älskad kommer bli?
Vet du att hennes liv endast består av nitlotter?
Förresten känner du överhuvudtaget din egna dotter?
Fråger kan man ställa te sina föräldrar men man får aldrig något äligt svar..
Tisdag 7 Juli 2009
Idag har det varit en tråkig dag. har bara blivit att ta det lungt.
Men senare mot kvällen vart den ändå mysig,
Det vart att kolla twilight och sen blev det dator nu :)
Så nu har jag skrivit blogg :)
Men men ha det bra puss <3
:)
Men men Ha det bra puss <33
Fixad ;)
Nu har jag fixat bloggen :)
Fast vissa saker kunde jag inte så kan tuvärr inte fixa dem.
Men så ni vet så om ni ska komentera min blogg så måste ni göra så att ni ser vad det står, det var som ett av felen som jag inte kunde fixa. Men det är bara att hålla inne högerklik och sen så drar ni så ser ni vad det står.
Och där som det står rublikerna på menyn visste jag inte heller hur man skulle fixa att dem inte skulle vara gråa.
Har försökt allt jag kunnat men det gick inte.
Men nu får ni ha det så bra.
Puuuss , Älskar er <33
Glöm inte att KOMENTERA vad ni tycker om bloggens utseende.. :)
;)
Nu har jag tänkt göra om min blogg igen ;)
Så hoppas ni tycker om utseendet på min blogg när den är klar :)
Ni kan gjärna komentera sen när den är klar :)
Puuuuss <3
Älskar er <33
Läs :)
Men just nu tänkte jag bara skriva blogg för att rekomendera en jätte bra novell som olivia håller på att skriva. Hon har hunnit skriva 19 kapitel å den och jag älskar verkligen den redan nu. Så jag hoppas verkligen ni också älskar den när ni har läst den :)
Här får ni vad den handlar om och sen vad den heter och hur ni kommer till den :D
Otrogen med min bästavän.
Anna är bästavän med Sara. Robin är Annas pojkvän. Sara har blivitgravid, och det är Robin som är pappan.
Följ denna otroligt spännande novell på www.minlillagronaflodhest.blogg.se där finns den en länk som heter Otrogen med min bästa vän ! Hoppas att ni gillar den lika mycket som mig =)
